idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

de möts i dalgången

... är Almas favoritord! Idag passar det utmärkt eftersom hennes pappa åkt hela det långa Vasaloppet, Öppet spår, på 7 timmar och 8 minuter. Heja, heja, heja!!!

Vi passerar Jysk och från baksätet hör jag "Jysk, hur mycket blir det?". Dessförinnan har de räknat ut hur mycket "yoghurt" blir. Och "laktosfri". Och en rad andra ord som jag fått förtroendet att bekräfta stavning på. Snacka om att alfapet har ett positivt inflytande på både stavning och matematik! "Såå hu mykke bli´rä?"

Det tar på krafterna att vara intervjuoffer! Får se om det kan leda till något nytt och spännande. Jag är redo att anta nya utmaningar. Bara så du vet, livet!

Idag råkade en humörsväng riktigt tjånga till någon i familjen. Inte rent fysiskt ska väl tilläggas. Tur att jag bokat en tid för att ta bort dem nu. (Lätt ironisk.) Annars har dagen varit underbar, underbar, underbar! Jag och pojkarna har svängt fram och tillbaka i snöiga utförsbackar. Maken har fått sin träningsdos inför Vasaloppet och lillskruttan har som vanligt hängt med och visat ett enormt tålamod. Vi är inte alls några utförsåkare i familjen men jag tänker att vi kanske kan bli. Det är nåt visst med att susa ner för backarna, utmana ödet genom att ge sig på en röd backe som blivit lite isig, känna döden lura bakom branten. Då lurar jag döden genom att stanna till rättså många gånger och i krypfart storsvänga/glida ner medan barnen, som svischat istället, snällt väntar på sin mamma medan deras pappa filmar isig-röd-backe-experten med sin mobil.

Vi har ju en "Tandlöse" här i familjen igen! Första tanden lossnade den 22 januari och andra tanden den 10 februari då han vaknade med den i munnen. Tandfén har haft ett schåå att få till det med slantarna. Lite glömsk på kvällskvisten men som tur är, är "Tandlöse" inte heller den mest fokuserade så tandfén har hunnit springa och hämta en tia i plånboken innan asken genomsökts. Två gånger. Puuh!

Hört talas om smashball? Barnen spelar mycket och ofta, särkilt den yngre av sönerna. Häromdagen bad han mig spela en match mot honom efter skolan. Sagt och gjort. Var på uselt humör och tänkte att det skulle få mig lättare till sinnes. Började bra, vann en match! Väldigt kul att träffa den där bollen, är ju inte så himla bra på det. Plötsligt befinner sig mitt huvud på fel ställe. Bollen träffar mig från vänster, inte bara mig förresten. Mina glasögon finns också där, den vänstra bågen framför allt. Det gör lite ont. Och på marken ligger den vänstra bågen! Fan i helvetes jävla skit!!! Och en ännu längre ramsa. Axel klämmer fram ett "förlåt". Stackars barn, han tror att det är hans fel och jag försöker förklara att det inte är det. Han tror mig inte riktigt.

Sanningen är den att jag tror att Mirena hormonspiral är skit för mig. Eller så behöver jag något att skylla mitt ständigt svajande humör på. Oavsett, imorgon ringer jag och ber dem ta ut den.

Sjukdomsmånaden nummer ett. Alma är förkyld, liksom flera i familjen, och i afton lät hennes hosta lite skällande. Hoppas att krupp inte är i antågande bara! Min plan om att lära henne somna själv i sängen på kvällen har definitivt gått om intet. Inte så vansinnigt viktigt kanske, tror bara att nätterna ska bli mer sammanhängande när vi når dit. Idag hade vi världens skönaste tupplur ihop i alla fall. Solen i sovrummet som värmde, lugn och varm bebis och lugn och varm mamma. Somnade först sittande med ammande bebis och sov sedan med bebis på armen. Ljuvligt att sedan vakna till färdig tacosdukning med världens stoltaste Axel som dukare och värd för kalaset.  Bara härligt att höra det glada och stolta "visst är det fint dukat" sådär tio gånger under måltiden =)

Rolig nyhet! Jag ska på en anställningsintervju på måndag. Jag tycker att det ska bli riktigt spännande!

Då och då träffar vi numera på rättså damiga personer här i huset. Kvällstid mest. Ibland i sina fleecerockar men med tillhörande kjolar, piratlinnen, skärp och högklackade dojor. Vrålsnygga. Kan heta lite av varje. En av dem vill helst bli fotograferad i några snygga posér. När de annars träffas på vill jag minnas att de båda kallas något på A men varför begränsa sig när det finns så många trevliga bokstavskombinationer?

Vi har haft en mysig stund i badhuset, hela familjen. Varmvattenbassäng, vattenruschbana, ångbastu för föräldrarna, sim- och dykträning och bubbelpool. Jag och Axel håller för ovanlighetens skull till på damernas och pappan och de andra två på herrarnas. Nu ska vi tvätta av oss kloret och göra oss i ordning. Axel sitter bekvämt på den lilla avsatsen för barnen och duschar. En mamma och hennes lite yngre dotter kommer också in och dottern vill väldigt gärna duscha i barnduscharna. Som tur är finns plats för två barn där och Axel makar lite på sin lilla tvålflaska och sina badbyxor. Han verkar nog snäll och jag hör att den lilla tjejen pratar på, utan att jag egentligen lyssnar till vad som sägs. Vi blir klara med tvätt och torkning och går till vårt skåp. Axel berättar lite förundrat: "Den där tjejen. Hon prata med mig. Hon sa i alla fall en massa saker." Jag frågar lugnt: "Pratade du med henne då?" Axels ögon plirar till och han kommer på en lösning: "Näää. Jag låtsades att jag var hörselskadad."

Idag har den nått nya bottenrekord men också sett lite hopp. I medvetna icke-val. Det vill säga icke plocka upp leksaker fem gånger om dagen och icke plocka ur diskmaskinen utan låta maken göra det när han kommer hem och icke hänga den färdiga 60-tvätten direkt (ännu inte hängd visst...) och icke skjutsa och hämta hos kompisar. Jag har tränat mig på att tänka att "det är viktigare att jag mår bra av sådant som gör mig gott än att jag måste ha superordning för att det ska kännas ok". Ungefär så... och tårar är ju alltid välgörande, åtminstone om de följs av goda ting. Träning blev det tyvärr inte idag, lite för förkyld. Annars är kören på tisdagkvällar bästa energiboosten på hela veckan men den räckte inte över natten som kommer bli ihågkommen som den-såriga-hals-natten.

Det vill säga, genom att unna sig totala onödigheter. Nu kanske det inte smickrar mig mest att jag gillar att se på Top Model men jag väger upp det med att säga att jag också gillar att lyssna på P1 och att det är något jag gör mycket mer. Både igår och idag har jag slappat framför TV:n den stunden som tjejerna tävlat i att vara snygga och fotogeniska och sådant som jag ju inte allas borde gilla med mina ideal. Men så är livet och den nakna sanningen. Lade mig också lite tidigare igår efter att maken masserat mina axlar, en hackig natt som vanligt men Almisen somnade i alla fall om en liten stund i morse och det sammantaget gjorde själen lugnare - och behoven tydligare. Behovet av Top Model, ha!

Har ni hamnat i det läget att ni inte vet vad ni ska göra för att ta hand om er själva på bästa sätt? Där är jag nu. Humöret svajar som värsta berg- och dalbanan och jag längtar efter nya utmaningar samtdigt som energin är väldigt begränsad på grund av trötthet och allmän frustration, liksom tiden är begränsad på grund av allt det vardagliga. Nu sover lillskruttan gott ute på altanen och jag har egentligen en stund bara för mig. Alla "måsten" drar dock så hårt i mig att jag inte kan hålla emot, plocka, tvätta och fixa. Andra "måsten" drar bara ner utan att bli avverkade. Kursen som jag läser hänger i luften, att ta itu med det där dataprogrammet lockar mig inte för fem öre och söka fler jobb verkar för stunden trögare än trögast. Kroppen skriker efter omvårdnad och omtanke och påfyllnad. Men vad? Kanske är jag i det läget att jag bara ska ligga under en filt och tänka och vara och vänta. En kopp te och lite musik? Jag provar det.

Vet inte hur många som röstade i första deltävlingen av melodifestivalen men förmodligen fler än våra politiska partier har medlemmar. Nu gissar jag givetvis, men ni fattar min tankegång. Det är så enkelt att engagera sig i sådant som är kortsiktigt och behagligt och nöjsamt medan vi lämnar ifrån oss de stora frågorna och besluten till andra. Väldigt intressant fenomen egentligen. Förenklar givetvis en hel del här. Många viktiga beslut tar vi naturligtvis i våra liv men mycket av det gemensamma lämnar väldigt många av oss över, dessutom till människor som vi inte känner sådär vansinnigt stort förtroende för... Bara en liten tanke denna melodifestivalafton.

Jag tänkte skriva om att jag utvecklat en coolhet kring magsjuka och spyor. Men jag kände genast ångesten krypa på mig vid tanken på att själv bli sjuk så kan väl inte skryta alltför mycket. Jag är dock hyfsat cool när barnen kräks, vilket ju tills i år inte varit alltför ofta. I onsdags åkte famljen på andra omgången detta år. Hoppas innerligt att det stannar vid en sjukling den här gången och att vi sedan gjort vårt på den fronten (gärna för alla framtid). Mina händer är fnasigt torra av allt skurmedel och all annan handtvätt. Där vill jag inte vara nåt cool utan försöker skapa totalkontroll och göra en totaldesinficering. Om det finns hopp om livet här imorgon så ska jag ge mig ut, gärna på en is eller i en skidbacke. Jag är så vansinnigt rastlös så jag blir TOKIG.

En sammanfattning av 2011. Det var året då jag blev trebarnsmamma, kanske en något överårig sådan men alltså en mycket lycklig förälder till tre fina och underbara barn. Det innebär således att jag mest spenderat mina dagar på hemmaplan och blivit mer och mer pedant och kontrollerande... Det "braiga" med de sidorna är att de skapat lite bättre struktur på förvaring och prylar överlag, vilket ju inte är en nackdel i vårt lilla hus. Annars förkovrade jag mig under förra våren, ett antal poäng i projektledning med inriktning mot planering. Passande och roligt! Mentalt har jag under året kommit hela vägen fram till byte av jobb och söker aktivt nytt. I det verkliga livet har den mentala mognaden ännu inte gett utdelning. Men det kommer, det vet jag. När det ska. Sommaren var lång som jag minns den. Gillade våra resor - Gränna-Visingsö-Kolmården, värme i Älgå, Uppsala-Skansen med tillhörande väsk- och förseningsäventyr! Ett riktigt friskt år för min lilla familj, tacksam för det. Började längta efter fler utmaningar och mer socialt liv mot slutet av året. Trots det så njöt jag under förra året verkligen av mamma-tid och hemma-tid. Nu har dock den rastlösa i mig vaknat och vill ha andra utmaningar. Men det tillhör framförallt 2012.

• återfunnit fjärrkontrollen som varit borta två dagar (dottern hade gömt den under nedersta trappsteget)
• tröttare än tröttast och trött på hackiga nätter
• bytt PPM-fonder för första gången, känns bra
• lite blodig på knogen och kan måla prickar i kollegieblocket
• ser så fram emot att planera den bokade Kroatienresan till hösten
• läst ut Morgan Allings "Kriget är slut" och "En dag" av David Nicholls, underbart underbart att ha kommit in i ett läsande stråk i livet
• köpt två nya bh=lyx