brödanalys

Axel berättar för mormor om det goda brödet från affären:
- Vi har köpt vitlöksbröd. Fast utan vitlök då.

Mycket gott vitlöksbröd - fast-utan-vitlök-då - kan vi nu intyga att det var.

Nu väntar fortsättningen på min gin och tonic där nere liksom maken och lilla mor. Trevlig kväll!

Medarbetare sökes till Försäkringskassans Kundcenter

Välkommen till oss på Försäkringskassans Kundcenter. Här tror vi på varje medarbetare!

Jag menar - här tror vi på att varje medarbetare på sikt kan bli en lyckligt lydig och sekundjagande medarbetare. Du kanske inte tror att det är möjligt? Med de rätta medlen går det!

Vår utmärkta metod är att mäta och redovisa allt våra kära medarbetare gör. Vi tror på kontroll och på allt annat som får arbetsglädjen att frodas! Vi tar till exempel en bra idé - att jobba medan man har kunden kvar i luren. Vi bestämmer en maxtid på låt säga generösa 25 sekunder för det arbete medarbetaren får göra efter att man avslutat samtalet. Så förstår våra medarbetare vad som är rätt och riktigt. Och vad som skapar ett riktigt gott och lyckat arbete! Inte ska de behöva anstränga sina kloka hjärnor med att tänka själva, nej låt dem vila! 

Olikheter tror vi på! Mellan 20 och 60 sekunders skillnad på folk kan vi absolut ta. Då kan vi tillsammans nå den vackra siffran vi valde för några år sedan. Och en siffra som är vacker vill man ju inte ändra på i första taget, eller hur!? Hör så skönt det låter - tvåhundrafyrtio sekunder! Jobbet är kanske lite annorlunda nu men det liknar ju ialla fall det vi gjorde för några år sedan. Inte ska vi hänga upp oss på småtjafs som handläggning och utbetalningar och dokumentation och sånt! Vi räknar med att varje medarbetare tar sitt ansvar för att tala snabbt, lätt och rätt och för att fiffla till tiderna så att de blir så där skönt snygga. Tillsammans kan vi bygga!

Glömde jag säga att vi också erbjuder annan kontroll, t.ex. kontroll över när våra medarbetare går på toaletten. Så kan de känna sig riktigt trygga! Samt kontroll över när de får en fråga från en kollega. Ibland hör vi att de skrattar tillsammans och då säger vi att vi hör arbetsglädjen klinga mellan väggarna! Självklart erbjuder vi också kontroll över exakt vilken tid de kan ta sin rast. Och skulle man missa rasten erbjuder vi dessutom den fantastiska möjligheten att ta den ändå - och att meddela chefen så att man kan få en annan rasttid redovisad i sitt schema. Då kan man få en sån där vacker, fin och snygg siffra i sina papper! Trots sitt slarv. 

Allt detta och mer därtill för den ringa kostnaden av en kreativ själ. Den är värd mycket för oss - mer än 20.000 kr i månaden före skatt. Välkommen!


rygga

Jag har en opackad väska. Det är en ryggsäck. Jag och världens två finaste barn ska åka tillsammans med ryggsäcken imorgon. Då ska den vara packad. Men lätt! Det är underbart att bära en väska på ryggen och bara ha precis det man behöver i den. Inte något mer. Ja, möjligtvis en tidning extra. Och så ska väskan med på ett tåg och där ska vi tillsammans bara vara. Och kanske spela lite kort. Läsa Fokus och Bamse. Fika en smörgås och en kopp te till mamsen och varsin festis till barnen. Nu ska jag se till att väskan slutar att vara opackad. Godnatt så länge!

klassinsikt

I år är det dags för den första klassfotbollen. Det innebär att det är det första året som jag har en son som går i en klass. Och att det kommer att bli många år som förälder till ett skolbarn i just en klass! Det är rätt obegripligt hur snabbt tiden egentligen går sedan man blev förälder. Min son går ut förskoleklass nu och ska till hösten börja ettan. En riktig skolpojke. Mycket underligt och fantastiskt häftigt. Det betyder också att min lilla knort endast har ett år till som dagisbarn. Sedan ska han också kliva innanför dörrarna till skolans värld. Makalöst. Det dök upp en pytteliten tanke igår. Tanken var "absolut sista chansen till ett syskon". Bara så där! "Ett sommarbarn till när de båda är skolbarn". Nu ska vi inte ha några fler barn i den här familjen. Inte ens kattungar! Men en tanke flög förbi som sagt och var den kom ifrån har jag ingen aning om. Kanske bara en insikt om att man blir äldre. Ja, det var faktiskt precis vad det var. Det inser jag nu.

skönhet

Söndagens utflykt bjöd på betagande vackra omgivningar. Jag ger er gärna några smakprov!









 


stoppknapp

Min kropp skriker stopp. Den har gjort det i lite mer än en veckas tid. Jag försöker lyssna utan att helt slå av. Hur kan man inbilla sig att man på något sätt ändå är immun mot alla så kallade stressåkommor? Framförallt - hur kan jag inbilla mig det? Jag som föddes lynnig och otillräcklig. Fast det är klart. Jag har en mental förmåga som sträcker sig några tusen mil emellanåt. Och den hjälper ju upp. Men kroppen säger helt klart att nu är det hög, hög tid att varva ned och balansera tillvaron. Jag försöker lyssna. Men det är också jobbigt att börja lyssna. För då tror kroppen att den kan släppa fram alla möjliga känslostormar och att det finns tid att ta hand om dom. Vilket ju inte är så lätt med ett jobb och en vardag att sköta. Som sagt. Ibland vore en stor och illröd stoppknapp önskvärd. Då skulle jag stanna allt annat och ge mig massor av tid. Och slänga samvetet ut i oändligheten.

tröghet

Idag sitter det en tröghet i hela kroppen. Hela mitt jag ropar efter sol, värme och ljus. Och kanske efter en lugnare takt. Den där ständiga strävan framåt på olika sätt. Ibland skulle den nog må gott av att begravas djupt i en helt annan tillvaro. En tillvaro av maklig takt, mycket lek och samvaro. Där arbete varieras efter årstid, intresse och energi. Där skapande på alla plan har en stor plats.

Och då var idealisten vaken igen.


sommarkänning






Den första riktiga grillkvällen. Med verklig sommarkänning! Helt plötsligt bestämde sig vädrets makter för att överraska oss med en sommarkväll. Jag har njutit av underbar fläskfilé, god grönsallad och en fräsch kall sås. Och av en läskade god sommardryck som maken blandade till. Mums! Så ljuvligt att inviga altanen för första gången den här sommarsäsongen. Färgtemat går i grönt med ny vaxduk och härligt grön/vitrandiga dynor att sitta på eller luta ryggen mot. Eller både och som barnen gjorde. Ljuvligt när barnen upptäcker sommarlekarna på nytt! Laga "soppa" på grönt, sand och vatten. Spela stora fiaspelet ute på gräsmattan till klockan passerat läggdags för länge sedan. Och tid för mig och min älskade att prata semesterplaner. Idag har rosorna fått sig en frisering och det känns finemang. Fortsatt trevlig lördagkväll denna never-ending-helg!

om arbete en fredagsafton i maj månad

Jag inser att jag är i en rätt stresskänslig fas. Jag avverkade inte många timmar i telefonen idag men kände mig ändå väldigt uppe i varv efter arbetspasset. Jag upplever en del av arbetet som ett ständigt jagande just nu. Därför har jag och Platsbanken bekantat oss lite mer den sista tiden...

Jag önskar att arbetet ska ge mig känslan av att jobba med mig själv istället för mot mig själv. Vissa av mina arbetsuppgifter ger mig den där postiva känslan nästan tusenfallt men jag kan i längden inte bortse från den delen av arbetet som ger det motsatta. Jag erkänner villigt att jag lärt mig enormt mycket även av att arbeta med något där jag, i arbetsgivarens ögon, aldrig presterat i toppklass. Dels att förhålla mig till det faktumet att inte vara bland de bästa, vilket för mig varit ovant. Dels själva utvecklingen i arbetet, samtalsmetodik, vara drivande, kommunicera tydligare. Men det är ju inte där min potential ligger. Jag är ju analytiker, teoretiskt och filosofiskt lagd, lätt för psykologi och helheter av alla de slag, logisk och hyfsat pedagogisk. Dessutom älskar jag att skriva och även strukturera texter. Konstig? Kanske. Men jag drömmer om att verkligen få syssla med sådant som ger den där underbara känslan av att vara så roligt att det knappt känns som ett arbete. Jag har upplevt det. Och vill ha mer av det.  

solskensdag

Jag tänkte ta igen avsaknaden av bilder i bloggen litegrann här i afton. Förra helgen bjöd på en härlig stund vid våran sjö. Barnen premiärkörde den radiostyrda båten för i år och den fungerade fint efter Alfreds byte av batterier. Och själen ropar nu - mer sol, mer värme! Väderprognosen säger det motsatta.




tillökningen i bilder



Tre alldeles nya små liv. Här placerade i en byrålåda i makarnas sovrum.
Vald förlossningsplats: den härliga dubbelsängen...

Två veckor gammal och har fått ett namn av barnen i familjen. Nosis.



Också två veckor och kallas nu för Sixten. Vår mörka skönhet är Smulan.

 

 


snuttefnuttar

Våra tre små gulliga kattungar är två veckor idag. De har fått namn. Sixten, Nosis och Smulan. Om ni spanar in här lite senare ska jag se till att det kommer till en eller annan bild på underverken. Sötare än sötast och barnen vill att vi ska vara åtta i familjen fortsättningsvis...

hänger med - yes!

Vill bara säga det att "elefoner" inte heller får ingå i spansk skitgubbe. Men de är bra att spela andra spel på. Eller för att skicka musik via sån där bluetooth med. Pelle har för första gången sänt nåt via den där blåtanden till mig. Vi kände oss väldigt häftiga och moderna. Det gäller ju att hänga med i utvecklingen. Jag ska snart sätta mig in i hur man laddar ner musik till min telefon på något annat sätt. Jag önskade mig telefonen i födelsedagspresent förra sommaren. Mycket för att kunna lyssna på musik på mina resor. Och jag är säker på att det går för det finns spellistor och filer där man ska kunna spara musik. Innan nästa födelsedag, yes!

spansk skitgubbe utan Åkrar

Vi spelar spansk skitgubbe för glatta livet här hemma. Men vi ska inte ha några Åkrar med enligt Axel:
-Vill du se mamma? Jag har tagit bort Åkrarna. En Åker. Tvådje åkern. Och tredje åkern!
Storebror lyssnar nu lite mer noggrannt på vad som sägs och är snabb:
-Det heter inte åker. Det heter Joker. 
Sant i och för sig men det är trevligare att inte ha med Åkrar i spelet. Och helt rätt. De är ju alldeles för vildvuxna.






fasa

gränsland

än
fasansfullt omfamnad
än
kärleksfullt utkastad

tvingad in i
skruvstädet

naglad fast med
smånubb
och
decimetergrova spik

mitt i hjärtat
genom alla
vettiga

tankar

till
bara vilja
återstår

att leda livet  
längs
serpentinvägen

den trygga och vackra



illgrönt!



Vi ska inte bara välja politiskt parti. Vi ska välja elbolag också! Vi försöker även där hålla oss till den gröna skalan. Just nu har vi vindel hos Vattenfall. Egentligen lockar mig Godel enormt mycket nu när vi ska välja om. Ett icke-vinstdrivande elbolag låter nästan för bra för att vara sant! Jag önskar att vi verkligen enbart kunde gå efter ideal och vilja men det finns det där lilla kruxet ekonomi i form av reda pengar att också ta hänsyn till. Sen är min man stor motståndare till vattenkraft som alla som känner honom förstår. Han har ett brinnande engagemang för våra fiskar och vattenmiljöer och jag blir smittad även om jag egentligen är oinsatt. Hos Godel kan man inte välja bort vattenkraft utan det ingå också som en del i bra-miljöval-elen tillsammans med annan förnybar energi - sol, vind och biobränse. Och i övrigt verkar det vara ett fantastiskt bolag på alla sätt och vis! Men så är det ekonomin. El till självkostnadpris är ju suveränt i sig men att hela tiden ha ett rörligt pris känns lite vanskligt om vi får en vinter som den senaste... Tål att tänkas på men grönt blir det, illgrönt!

gurkpolitik

(lånad gurkbild)

Alfred ber om massage på ryggen innan han ska somna. Jag masserar med lite hudkräm:
- Mamma. På såna där massage-ställningar (!) brukar dom ibland ha gurkor på ögonen. Fast jag vet inte varför.
Nej det är ju inte så lätt att förstå varför man ska ha det... Jag frågar hur han vet att man har det.
- Det har jag sett på TV! 
Självklart. Vilken oerhört korkad fråga från min sida. Det är ju där man lär sig allt om livets väsentligheter. Som att rösta och röstas ut till exempel. En positiv sak med alla TV-röstningen är dock att det är ganska lätt att förklara hur demokrati fungerar, att vi röstar fram vilka som ska bestämma om viktiga saker. Och att nästa gång det sker är i höst. För mig är röstningsfärgen solklar. Den är GRÖN. Som en gurka.


projekt trädgårdsland på en extra ledig dag

Jag har nästan slutfört projekt trädgårdsland! Jag har en så kallad extra ledig dag idag. Någon hade klämt in den i mitt schema utan att jag ens bett om den! Så här efter att dagen har passerat är jag mycket glad över den här extra lediga dagen. Det har varit ett underbart vårväder, strålande sol, lite kyligt men ändå vansinnigt härligt. Jag är en vädermänniska. Solljus är lika med glad. Mörkt och regnigt är lika med tungsinne. Så dagen har varit glad och rätt njutbar.

Åter till trädgårdlandet. Det är ett intressant projekt. Det är ungefär två och en halv gånger fyra meter i storlek. Större delen av ytan var tidigare idag täckt med gräs och maskrosor och diverse andra ogräs som jag inte kan namnet på. Under ytan fanns dessutom något som förra sommaren var rödbetor. Samt tre och en halv morot som fortfarande såg ut som just det. Smultronplantorna låg - och ligger till viss del - väl gömda mellan frodigt växande gräs. Men nu börja det likna ett trädgårdsland igen! Idogt grävande har gjort sitt. Planen är att gräva klart imorgon. Planen är också att köpa ny jord att liksom lägga på toppen av arbetet. Så på lördag ska i alla fall en del av fröna i jorden. Om det inte ösregnar. Så kanske vi får njuta av egenodlade morötter och egenodlad lök och sallad även sommaren tjugohundratio. Välkomna att smaka framåt slutet av juni!

mittenliv

Mitt i livet, livets mitt eller livet i mitten. Ja, allt det tror jag. Idag visste jag helt ärligt inte hur gammal jag var när vi kom in på ålder av någon anledning. Trettisju verkade vara en väldigt bekant siffra men vid närmare beräkning visade det sig att jag är trettisex ännu. Hjälp! Vad säger det om en om man inte vet hur gammal man är? Förmodligen bara att man är än halvstressad tvåbarnsmamma med alldeles för mycket olika - viktiga och oviktiga saker - innanför pannbenet. Jag tycker annars att trettisex, som det nu visade sig vara, varit en riktigt bra ålder. Mentalt och känslomässigt är jag i min hittills mest stabila ålder. Mycket positivt för den lynniga själen. Och för den lynniga själens omgivning. Svackor kommer givetvis. Men det verkar faktiskt som att de också ganska lätt går igen. Och det är gott. Inte utan arbete förstås. Jag övar friskt på att vara verkligt snäll mot mig själv och det går hyfsat väldigt många dagar. Den här bloggen handlar visst väldigt mycket om mitt inre. Verkar förmodligen väldigt egotrippat och självupptaget emellanåt... Det är bara det att mitt inre kräver mycket arbete för att inte börja leva sitt eget liv på ett ibland mindre positivt sätt. Och då finns inget bättre medel än ord. För att hitta till den sunda och balanserade vardagen. Där jag väckt världens gosigaste  barn, dukat frukost, cyklat till jobbet, arbetat med mallbrev, varit glad, svarat i telefon en liten timme, ätit på McDonald´s och spenderat en timme på bibblan med finaste familjen, ätit kvällsmat, läst Bamse och landat här. Nu väntar koppen te som maken utlovat! Fin kväll på er alla sex läsare!

RSS 2.0