idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Cykellycka tidigare i afton :)

Otillräckligheten har jagat ikapp, övermannat mig.
Bestämt sig för att detta är en passande kropp för bobygge.
Lagom degig.
Lagom skör.
Utan pansar och allierade.
För sent för vaccination och flyganfall. Ge mig verktyg.

Hej och hå! Till slut blir både vi och snöret trött...

Med täcket utslätat och några prydnadskuddar på plats känns det tillräckligt välordnat i en stressad mammas liv. Idag stressar vi dock inte så mycket. Jag och tvååringen ska bege oss till pulkabacken nu. Trevlig lördag!

Vår underbara tvååring!

Imorgon har vi en tvååring! Vi är riktigt sent ute med inslagningen så jag kan bjuda på en tjuvkik... Jag är väldigt nöjd med presenterna. Nu är det ju inte mina presenter men jag tror att de kommer att gå hem hos lillskruttan. Lilla bokmalen får två till att gilla. En alldeles egen vattenflaska och en väska att bära på ryggen. Som hon gillar de lekarna :) Hamra och spika verkar skoj. Mest tveksamt är nog hårsnoddarna men en tofs eller fläta i det långa håret vore kul att prova på. Tycker mamman ska väl sägas. Lillskruttan är måttligt förtjust i hårborstning...

Så coolt att tänka på att vi för exakt två år sedan var på väg in till förlossningen!

Kopplar av så här istället för att sussa på kudden. Jag är visst inte så klok som jag försöker inbilla världen. Långa arbetsdagar, lååånga nattningar, korta overksamma kvällar som jag tror ska bli längre och lustfyllda genom vakenhet vid brasan och de tända ljusen. Hmm.

Har jag verkligen bokat ett pass i gymmet klockan sju imorgon? Kan förstås avboka fram till fem på morgonen. Ställa klockan och känna efter?

Den nya vanan är nattning på närmare två timmar och en mamma som tappar tålamodet. Vägs inte upp av en hel natts sömn i egna sängen. Helt plötsligt har vi en stor tjej. En tvååring om bara några dagar och det märks på många sätt. Känsligare och tydligare på samma gång. Så här är det ju. Vi ska vidare i utvecklingen - både hon och vi. Om det är något man inser som förälder så är det just det. Genom relationen till barnen utvecklas man allra mest som människa. Givetvis i andra nära relationer också men genom barnen tvingas man att växa, tänka nytt, brottas med oro och kärlek större än livet självt. De finaste tre från i julas.

Godmorgon från ett dukat men rörigt frukostbord. Än så länge tomt på familjemedlemmar men bara en kort stund till!

Mamman kan tänka sig en liiite snabbare nattning än gårdagens tvåtimmars... Sov gott min underbara, kavata, mammiga skrutta.

Kors i taket - inte lister. Ännu. Men målarburken är framme! Kombinerar med lätt ältande tankar om föräldraskap och Kenny G varvat med barnens Darinskiva. Livet har sina utmaningar och - intalar jag mig - sina lösningar.

Tack till barnens gulliga farmor som tog hand om lillskruttan idag, trots feber. Och tack till livet som höll sjuklingen hyfsat pigg! Tack också till Kinnekullebacken för det rätta avståndet och för att du höll mig på benen :) Tack för energipåfyllning idag och för gnistan i själen.

Ändrade planer igen. Snart skriker jag rakt ut! Äts upp av sjukdomar, mammighet, oro och måsten. Är det nu som den så kallade konstnärssjälen flippar ur? Pallar inte mycket mer. Inte utan att ta hand om de egna pockande behoven som försöker göra sig påminda genom mindre behagliga infall och utfall i känslospannet. Fylla på, känna ut och reflektera är livsnödvändigheter. Annars möter ni en död själ i en låtsaskropp.

när tiden inte finns
att bottna i sin kärna

börjar cirklarna
sakna mening

vet så väl
ändå lika svårt att

kasta sig huvudstupa
utför branten
till ett bottenlöst hav

bryta nacken eller
landa i en ljummen pöl

Killarna räknar sina pengar och är mycket nöjda. Jag räknar mina barn och känner stor rikedom.

Fyrtio timmar framåt i livet. Det här är hemma. Vi tog ett viktigt beslut igår om att inte jaga någon lånebil. Nu väntar semester på hemmaplan i dagarna två. Plus en liten helg. Typ fredagsmys idag med mannagrynsgröt och våfflor... Kombinerat med något slags försök från min sida att balansera förväntningar på fyra lediga dagar utan att skriva prioriteringslistor. Mest stressad i stunden men söker med ljus och lykta efter lite ledighetslugn. Behöver en övergångsaktivitet. Och en lista. Kraftigt prioriterad. Trevlig kväll!

Packa för vintersemester från helt opackat, byta generator på bilen, jobba mer än heltid, ta hand om en själ i svaj, sätta på takboxen, lämna tillbaka servopumpen som inte var trasig, skjutsa till träning. Plus matlagning, besöka hemkommen farmor och farfar och det vanliga. Tiden för detta? Ja, från nu, 40 timmar. Omöjlig ekvation. Bilden symboliserar den hägrande vintersemestern... Synes för tillfället långt bort.

På väg och på plats, jag och mina fina killar i Göteborg i lördags.

Vi fixar lite milkshake, jag och pojkarna, när Alma till sist bestämt sig för att somna. Barnvänligt tresmak-pack och så lite mellanmjölk i mixern. Ser mumma ut och vi måste provsmaka varsin tesked. Mmmm säger både Alfred och jag. Axel vickar lite på huvudet för att visa att det väl är ok och förtydligar:
- Inte så jätte.. Jag tar nog hellre lite glass utantill.
Så det blev det för Axels del :)

Nu är jag den tredje på kansliet som ger mig på sesamknäcke-bak. Ska bli spännande att se om det blir lika gott som min kollegas. Klockan åtta i kväll har de gräddats färdigt...

Äggvita ska det va'! Lika mycket namnam som päron och glass.

Försöker sätta lite guldkant på vardagen med middag vid finbordet och glass i stora lass i tv-soffan. Här lassar familjen friskt av den halvliter vi delar. Måttfullhet är ju en dygd. Har jag hört :)

Sen kväll med djupa och självrannsakande funderingar om föräldraskap. Hur får vi självkänslan att växa?

Finner ro i att landa på botten. Vattnet är grunt och ljummet. Lite salt så ögonen grumlas. En och annan våg slår över men det beror på att jag sitter stadigt på den hårda botten. Lugnt. Men lite sällskap vore trevligt. De bekanta som skulle kunna bli vänner. Välkomna att sitta intill den som ömsom bottnar ömsom skvalpar uppe på vågorna.

Glad tjej trots att mamman inte bjuder på söndagsstek... Några tips på hur man tystar ett vrålande samvete?

Uppfattar livet som platsen för evigt plockande. När ska den här familjen få en rofylld miljö där var sak har sin plats? Kräks på det. Oj vad positivt det blev... Men jag klarar inte av röran. Och jag klarar inte själv (som det känns) den ständiga kampen mot den. Huset är för litet för oordning. Och min själ kräver dessutom harmoni omkring. Särskilt när den kommit lite på efterkälken... Gör en min av blääää...

I väntan på sommarvärmen...

http://fatou.se/2013/01/31/langvarig-fattigdom-tar-in-i-margen/

Klokskap ska spridas. Läs!

Min själ säger att livet springer fortare än vad kärleken till en skör själ kan. Dags att sätta ned rumpan. Vända inåt med mjuka stärkande tankar.

Förberett för tacomys idag! Ett smolk i bägaren dock... Finns kraftig misstanke om att en viss svart katt provsmakat färsen som står på spisen för att hållas varm till äldsta sonen kommit hem... Löser problemet genom att koka upp och fräsa på igen. Man får inte vara så knusslig.