idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Idag firar vi 18 år tillsammans! Och jag tänker framförallt att "hjälp vad gamla vi är..." Men också att det är coolt att vi hållit  ihop så länge, att vi delat så mycket och växt tillsammans. Min man är min trygghet på många sätt - det tänker jag inte på varje dag - men när jag gör det känner jag stor tacksamhet. Trygghet låter kanske lite trist i någons öron? För mig är det livsavgörande. Utan trygghet ingen botten. Utan botten inga höjder och vågor och skutt! Något som jag ofta tänker på däremot är vilken lycka det är att få ha en familj och underbara barn att älska! Det är rikedom. Så här såg vi ut i eran av (relativ) nyförälskelse. (Några år hade vi varit ihop...)


Hur har vi då firat? Ja vi pussades i morse. Vi har pratat med barnen om att vi varit ihop så länge, ätit våfflor och fruktsallad på finporslin vid finbordet. Öööh? Fira? Nja..., men på onsdag ska vi fira bara vi två. Slå på stort och ordna barnvakt och förmodligen både äta ute och gå på bio. Ja, det finns olika uppfattningar om vad som är att fira stort (!) men för oss är det lyx...

Det är ju lätt i teorin. Ta hand om sig själv. Prioritera rätt i vardagen. Lyssna på kroppens signaler. Så väl medvetna om stressens risker är vi ju. I praktiken, inte riktigt lika enkelt. Familjen är ju viktigast. Barnens välmående, läxor, aktiviteter. Jobbet är jätteviktigt. Och roligt! Och inte överbefolkat. Gå ner mer i tid - det blir för tajt. Tvättkorgarna kan ju inte svämma över heller... Veckomaten passar bäst att handla på måndagar. Städning lördag förmiddag med plockepinn och skriande behov var dag. Present och gympakläder. Vårda relationen? Sjunga? Träna? I himmelriket då. Eller när balansen hittat in. I hus och hjärta av behärskat kaos.

Rättså slutkörd, lättad om hjärtat, nyklippt och älskad av någon. Det är en okej tillvaro en sen februarikväll i livet utan paus. Och det får man väl vara både tacksam och lite bekymrad för, pauserna som saknas... Paus för påfyllnad är livsviktig, ändå så svår att prioritera när man tror sig vara oumbärlig i sin otillräcklighet. Knasigt. För att inte se någon vägg närma sig uppmanar jag dig - och mig! Pausa. 

En afton för en liten vecka sedan. Det är dags att göra sig i ordning för kvällen. Duschen är avklarad och lillskruttan myser under en filt i soffan. Pyjamas och blöja ska på. Men det håller inte Almisen med om. Hon ska mysa mer och är inte trött. Modern är av annan uppfattning och försöker ändå ta på en nattblöja under filten. Lillskruttan kämpar emot och hävdar med sitt allra mest bestämda och högröstade jag: