idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

När man känner sig så här slutkörd borde man bara gå och lägga sig. Men jag vill så gärna vara klar med någonting, packningen eller stjärnan i köket eller städade toaletter. Men min kropp säger bara vila och jag säger att jag kan inte. Inte utan en lista i alla fall. Vad kvar? Och när?

Kamera                                                      f.m.                                                    
Ev. filmkamera                                           NEJ
Ladda mobil                                                NU
Euro                                                           e.m.                                                         
Min Tid                                                       e.m eller maila
Agresso                                                      e.m. eller INTE
Insidan av fönstren i köket + adventsljus      morgon
Julgardin i köket + duk                                morgon
Semesterbudgeten                                      f.m.
Rese-förströelse                                          f.m.
Välja reskläder                                            f.m.
Matsäck                                                      kväll
Ringa fritidsresor om ev. avbokning              f.m.
Dricka massor och kurera oss                      NU, morgon, f.m., e.m., kväll
Kattlådan                                                    e.m.                                            
Toalettstäd                                                 morgon
Raka benen                                                ev.
Pappershögen i köket                                  gömma förutom räkningen?
Skor och jackor                                           f.m.

Jag vill be till alla goda makter om att barnen ska få fortsätta att vara friska och pigga.

Jag utmanade tydligen ödet för vi är ordentligt förkylda... Halsen känns fylld av hoppande småkryp och utrymmet mellan nästippen och pannfästet är inte alls så fritt som jag skulle önska. Detta utmanar helt klart min mentala styrka, uppgivenhet ligger rätt nära till hands. Särskilt som maken är i samma tillstånd. Ena sonen var nockad lite tidigare i veckan men värsta scenariot är att det var en annan mildare variant av samma åkomma och att barnens omgång väntar efter avresa. Snacka om att måla fan på väggen...

Jag ska snart ta tag i den positiva och flexibla ådran igen och anpassa mig och familjen efter omständigheterna... Vi ska komma iväg och vi ska njuta av värme och solsken och miljöombyte, om än med hjälp av lite medikamenter kanske. Om vi sedan inte orkar bestiga vulkaner gör kanske inte så mycket. Och så länge som det rör sig om förkylningar finns ju hopp om bättring under veckan. Tappert försök att hålla gnistan uppe =) 

Blue Village Flamingo Beach Resort. Jag är egentligen en backpacker men till det hotellet ska vi fara om tio dagar. Jag fantiserar om sol och värme, om familjeäventyr, vulkaner och gröna laguner, sand mellan tårna, lek och goda böcker, om en martini med min make när barnen somnat, små upptäcktsfärder och att vi är pigga och friska! Vi har varit friska så länge nu att jag knappt vågar formulera det. Det känns som att utmana ödet. Och nu finns det några konstaterade fall av svinisen på förskolan på orten. Jag hoppas innerligt att barnens vaccination ska räcka för att de ska klara sig. Då är det bara Pelle och jag... Jag får erkänna att jag är lätt manisk när det gäller handtvätt och att jag klurar på hur vi ska bära oss åt för att undvika smitta. Kanske låsa in sig med familjen närmaste veckan? Pust! Hoppas, hoppas, hoppas.

Min lilla kille har blivit bjuden på födelsedagskalas, kompiskalas! Hittills har storebror varit den som gått på kalas och på sista tiden ganska tätt. Och det finns en liten försiktig fråga varje gång - "är bara Alfred bjuden?" Och så har det ju varit hittills eftersom Axels kompisar inte riktigt kommit till kompis-kalas-stadiet. Men nu äntligen. Idag fick både Alfred och Axel varsin liten lapp med inbjudan till kalas. Jag trodde att han direkt förstod att han var bjuden när vi sa att de var bjudna på kalas. Någon timme senare då vi kikar på lapparna igen så frågar han med sin försiktigt hoppfulla röst "är jag också inbjuden?" Vi fick läsa att det stod Axel på lappen återigen och se en stor liten lycka sprida sig i ansiktet... Som farmor sa, hjärteknipande. Det finns inget annat ord.

Min Axel ligger i sängen. Han ropar lite halvhögt:
-Mamma, jag har vassa tånaglar!
Jag hämtar nagelsaxen och konstaterar att vi behöver klippa lite. Så klipper jag och han känner efter om det blir ordentligt gjort. Och så funderar han över en av de stora viktiga frågorna när man är fyra år:
-Mamma...klipper ni era tånaglar själva...? (underförstått - Pelle och jag)

Jag får väl bekräfta att vi gör det.

Jag tar en liten paus från världen vid datorn för att fokusera på annat i tillvaron. Lång eller kort får vi se...

Kram till alla fina pappor idag! 



Familjens fina pappa i höstskrud.

Ursäkta käre bror. Din kommentar försvann tillsammans med alla upplagor av mitt tidigare inlägg. Men många var det helt klart...

Annars är jag lite bekymrad över ett barn, svininfluensa och klimat men å andra sidan lycklig över roligt jobb, resan som väntar och stundande juletid.

Så kort formulerar jag tillvaron av idag. Trevlig kväll!

Jag är vansinnigt trött på att känna mig som en halvgjuten krympling. Kanske det framgick nyss. Självklart är jag inte en sådan men mitt logiska tänkande hjälper inte ett dyft. Jag önskar att jag kunde skriva lyckligt lyckliga inlägg om höstmys och kärlek och underbar tillvaro men den här stunden inbjuder mig bara till helt annan negativ självupptagenhet. Drabbad av riktigt illgrön avund och då är det aldrig s-a-k-e-r jag trånar. Hösten trampar tydligt upp otillräcklighetsspåret i min hjärna och jag vet inte hur jag ska bekämpa det så nu skiter jag i det för ett litet tag.

B-R-Ö-Ö-Ö-L!!!

(min humor räddar mig litelitelitelitelite i alla fall! jaha nu var jag nästan glad igen en och en halv minut senare. oj vad det är spännande och förbannat jävla intressant att åka i den här känslomässiga berg-och dalbanan - är det inte meningen att det är jag som ska styra???)

kastar sig över hjärtat
griper med järnnäve

kramar ur varenda droppe blod

ur
illgrön
avund
skrumpnad

överväldigande
sorg

hur kan en helt vanlig kropp räcka till så lite?

förlamad
föreställning

förbannade!
saknade!
gjutning!

Alfreds önskelista



Axels önskelista - kanske inte riktigt klar :)