den nalkas...

Nu är hjortronglöggen äntligen invigd. Hur smaskig som helst! Och vi valde att avnjuta den kall vilket jag varmt kan rekommendera.

Idag har jag upplevt tre luciatåg och en snutt av idolfinalen, nästan för mycket känslor för den lättrörda.

Det första och gulligaste tåget var givetvis Axels. Han var så glad, så glad i morse när det var dags att äntligen sjunga. Min lilla solstråle! Alfred frågade om han var pirrig men - nej - "det är bara roligt". Till skillnad från storebror som det nog pirrade i trots att han var åskådare idag. De var så duktiga, söta, glada och mysiga - och  till och med sången var riktigt ok! Och så roligt att farmor och farfar kunde vara med. Lokalen var dock inte riktigt beräknad för så många mor- och farföräldrar men stämningen blev minst sagt väldigt intim och mysig.

Lucitåg nummer två var skolans, sjätteklassarna var jättefina och seriösa och klarade stämmor och allt. Jag blir så rörd när verserna halvt mumlas fram, minns själv så väl... Men de var fantastiskt duktiga!

Luciatåg nummer tre var det mest udda idag men också det sångmässigt mest överlägsna. Vissa chefer på jobbet hade vad jag förstått god hjälp av samlyssningsutrustningen vid inövandet av stämsången... Vackrare manlig lucia får man nog leta efter, den blonda peruken gjorde verkligen susen. Att de höll den klassiska tonen rakt igenom hela framförandet väckte min beundran, liksom stämsången...

Till sist idag, ett litet heja idoltjejerna och killarna. Att se drömmar gå i uppfyllelse gör mig lycklig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0