idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Jag inser att jag är i en rätt stresskänslig fas. Jag avverkade inte många timmar i telefonen idag men kände mig ändå väldigt uppe i varv efter arbetspasset. Jag upplever en del av arbetet som ett ständigt jagande just nu. Därför har jag och Platsbanken bekantat oss lite mer den sista tiden...

Jag önskar att arbetet ska ge mig känslan av att jobba med mig själv istället för mot mig själv. Vissa av mina arbetsuppgifter ger mig den där postiva känslan nästan tusenfallt men jag kan i längden inte bortse från den delen av arbetet som ger det motsatta. Jag erkänner villigt att jag lärt mig enormt mycket även av att arbeta med något där jag, i arbetsgivarens ögon, aldrig presterat i toppklass. Dels att förhålla mig till det faktumet att inte vara bland de bästa, vilket för mig varit ovant. Dels själva utvecklingen i arbetet, samtalsmetodik, vara drivande, kommunicera tydligare. Men det är ju inte där min potential ligger. Jag är ju analytiker, teoretiskt och filosofiskt lagd, lätt för psykologi och helheter av alla de slag, logisk och hyfsat pedagogisk. Dessutom älskar jag att skriva och även strukturera texter. Konstig? Kanske. Men jag drömmer om att verkligen få syssla med sådant som ger den där underbara känslan av att vara så roligt att det knappt känns som ett arbete. Jag har upplevt det. Och vill ha mer av det.