idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Säkert framförd av fadern på vägen mot en helg i släktkalasens tecken. Så skönt att lämna tvätt och stök och åtminstone för ett dygn njuta av ett välorganiserat och fejat hem med tom tvättkorg och pynt. Inte vårt med andra ord. Den snälla fadern har vaktat barn och varit allmänt behjälplig med skjuts till BVC och sådant. På BVC konstaterades att vår dotter är den smartaste, sötaste och mest begåvade ungen. (Jag är bra på att läsa av även outtalade signaler.) Nittio centimeter, 12,75 kg, vilja, många ord och en bajskorv i toaletten. Ett underbarn helt enkelt.

Oj, så har ännu en liten vecka gått utan nästan något skrivande. Jo, på jobbet förstås. Första protokollet för hösten så gott som färdigt. Men det är ju mer av sammanställning och redigering och inte särdeles kreativt (tur att jag gillar även det).Hemma skrivs det listor - matplanering, handlingslistor, ett och annat utkast till veckovisa eller dagvisa ansvarsområden i familjen. Ett tecken på höga höstambitioner.

Konstaterar annars den här sensommaren att magen börjat få någon slags hängande form och att jag nog behöver försöka motverka tyngdlagen. Därmed anmäld till Göteneklassikern (15 km löpning på tre veckor). Ett gympass i fredags. Cykeltur i motvind igår. En påse smågodis på kvällen. Suck. Svordom över att någon är vansinnig nog att köpa hem droger när det finns en sockernarkoman i hushållet.

Morgonstund har visserligen guld i mun men också gårdagkvällens sockerchock. Gjorde visst en typisk "jonna" och spenderade en natt på soffan. Länge sedan senast vill jag påpeka! Nu väntar kompensationsborstning av tänder hela morgonen och eventuellt en lite irriterad make... Nyperkulerat kaffe kan nog råda bot på det eventuella.

Kompletterar förra inlägget med några bilder. De hanns inte med eftersom lillskruttan kom bärandes på kudde och täcke i min kreativa nattliga stund... På återseende!

- Det är mycket kärlek den här helgen.
Axel som formulerar sig så fint. Vigsel i lördags mellan deras "bonusfarfars" dotter och hennes älskade. Så kärlek har vi sett och lyssnat till och berörts av. Glädjefyllt. Alfred har dock spenderat mesta tiden på brassläger och han och hans brasskompisar bjöd oss på en hejdundrande konsert idag. Coolt! Annars då? Mat, snickeri, skjutsa, fotbollsmatcher och dagen-efter-bröllops-brunch. Lite mer än vad en helg borde innehålla precis innan skolstart.

Vi lyxar till det på fredagskvällen och låter fossingarna släppa loss!

Har fått massage och sitter nu i bilen, mosig, insmord och vansinnigt trött. Försöker uppbåda energi nog att handla lite helgmat. Hoppas att inte någon lägger märke till mig och min underliga paus. Människor som bara sitter i bilar på parkeringar är ju underliga typer! Förutom de som är trötta småbarnsföräldrar.

Vad ska man göra med drömmarna och idéerna som inte riktigt platsar i vardagen?

Försöker planera vardagen så väl att vi ska kunna skapa utrymme för drömmar. Ideal. Och för att förverkliga dem. Göra livet ännu rikare. Följa den inre kompassen som visar på var den växande människan finns. I stort och smått. På kort och lång sikt. Mål, visioner och vardag i ett. Helst. Och idealisten har återigen talat utan att egentligen tala. Hemligheter är en del av själen. Liksom blottandet av den (helt osnuskigt tyvärr!).

Drömmer om skrivande.
Drömmer om gemensamma livsval.
Drömmer om resor. Yttre och inre.
Drömmer om utmaningar.
Drömmer om ett fint och funktionellt hem.
Drömmer om växande barn som älskar och är älskade.
Drömmer om hälsa och styrka.
Drömmer om öppna dörrar och behov av många stolar.

Ja. Det var nog det. Godnatt kära ni!

Första riktiga höstdagen 2013. Lite skadad men tänker gärna i terminer trots att det var länge sedan jag själv slutade skolan. Varje nytt år och varje höst är en nystart. Och jag gillar det! Åtminstone två chanser varje år att ta nya tag. Pojkarna växte flera centimeter idag när de var hemma själva nästan hela dagen när fritids var stängt. Stolta och glada och det är härligt att se. Räknar inte antalet timmar vid TV-spelet så noga utan väljer att räkna timmarna som bröderna var sams, hjälpte varandra och fixade att duka fram och duka av, värma mat och meddela sig. Lillskruttan hade en fin dag på förskolan, glad över att träffa kompisarna och Åsa. Men trött förstås. Hon somnade så mysigt intill mig idag att det var svårt att ta sig upp igen. En liten mjuk arm om halsen och en varm panna mot kinden. Tror inte det finns något mysigare...

På det stora hela är jag glad att vardagen drar igång. Det känns livfullt och nytt och energin vill liksom svischa loss!

Dagen innan den stora uppstarten njöt vi av glass på Nordens Ark.

Sonlig lyx och moderlig lyx! Vinner i bluffstopp men förlorar i spansk skitgubbe. Tröstar mig med en tugga brie och röstar för en bluffstopp till!

Äntligen fri! Övermannad av isolering och rastlöshet som jag idag är här i min tomma kontorskorridor. Fy vad jag ogillar tystnad på jobbet. Det är liksom helt fel, någon måste höras prata i telefon åtminstone. Har vänt på lite för många papper idag och har uppdämd rastlöshet och frustration i massor. Bröööl! Nu väntar värme och Läcköoperan på oss i afton och jag längtar...

Då vet jag vad jag har att förvänta mig :) Sanningen är den att jag älskar de här små korten och den lilla extra input de ger.

Hemma för lite vabb. Dottern vaknade med igenklistrade ögon och nu tar jag min del av dagen medan maken jobbar lite. Ganska pigg i vågor. Lillskruttan alltså... Själv verkar jag ha hamnat i ett konstant opiggt och lite frustrerat tillstånd. Den vanliga semesterförberedelsen? Tycker så mycket om vår hall och blåklinten i fönstret. Bästa platsen i huset!