kärlek med nyponsoppa

Idag frågade Axel vad "kära" är för något. Jag förklarade att det är när man tycker så mycket om någon att det känns pirrigt i hela kroppen och att man längar efter den personen jättemycket när man är ifrån varandra. Ungefär så... Alfred fyllde i att det känns som fjärilar i magen (knappast egen erfarenhet hoppas mamman...). Jag talade om för dem att jag har varit kär i pappa. Precis då kom min käre make in genom köksdörren och kommenterade delar av mitt uttryck. Jag är självklart kär i min man...

Samtalet gick vidare lite senare vid matbordet då jag frågade Axel och Alfred om de varit kära. Nej blev svaret först men Alfred ändrade sig och nämnde en tjejkompis namn. Lillebror frågade givetvis om storebror inte varit kär i en annan kompis - Melvin. Nej svarade Alfred seriöst. Och så funderar han över hur det egentligen är - "är det inte mest en kille och en tjej som blir kära?" Och jag tar chansen att försöka inpränta vidsynthet och tolerans i dem. "Det vanligaste är att en kille och en tjej blir kära men det kan lika gärna vara en kille som blir kär i en kille och en tjej som blir kär i en tjej."

Så tillbaka till mammas och pappas "kära" i samtalet. Alfred undrar om vi gav varandra blommor och så. Jag berättar att pappa gav mig av allt vi passerade förbi när vi promenader, t.ex. nypon, vackra stenar och sånt.
-Nypon? undrar Alfred.
-Jag menade nyponblommor förstås, säger jag. Maken minns inte detta.
Alfred funderar:
-Vad synd, annars kunde vi gjort nyponsoppa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0