älskade barn

Alfred vill kramas riktigt ordentligt och flera gånger innan jag åker på fotokursen (jättemysigt så klart):
-För mamma jag har ju inte träffat dig på en lång stund!
En lång stund är då två timmar som han varit och lekt med tjejkompisen E. Förresten fick han världens gulligaste brev från henne för ett litet tag sedan. Det stod "jag gillar dig för att du leker med mig" och så var det ett egenpärlat halsband med. Det värmer i hjärtat när ens barn har fina vänner.

Axels språk är inte som de flesta andra 4-åringars. Han slänger sig med uttryck som "jag har ett önskemål om..."  och "det kan man ju förstå" eller "fantastiskt". Lite skrämmande är det då när han kommit in i en period av förnekelse och "en och annan" lögn. Ibland har jag inte den blekaste aning om huruvida ungen talar sanning eller bara diktar. Hittills har han i regel varit den oskyldiga gossen men efter att ha bankat sopborsten i bilen och blånekat trots att jag stod mitt framför honom så tvivlar jag lite på de där små orden och uppsynen av ärlighet...

Stockholmresan börjar 5.06 imorgon så nu kanske sängen ska ta emot. Kul för jobbet om jag kan tillföra annat än en snorande näsa imorgon! Go`natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0