matglädje

Barnen och jag lagar mat tillsammans. Alfred tar fram stekpannan, sätter på rätt platta, klickar i smöret, klipper upp påsen med (de hemlagade) köttbullarna, steker och är LYCKLIG och strålar i hela ansiktet:
-Mamma det här var jättekul! Det ska jag göra v-a-r-j-e dag! 
Jag är också lycklig för att jag satte honom på sysslan (med det underbara utfallet!) men tänker att jag ska påminna honom om ett antal år. Men vem vet, tänk om familjen skulle få en kock? Det ska gudarna veta att den här familjen saknat!

Axel skalar morötter med liv och lust (och alla fingar i behåll.) Han skär med liten vass kniv de minsta morotsbitar man kan tänka sig. Och det finns en plan bakom detta:
-Mamma vet du varför? För då får alla jättemånga morötter!
Och det är ju sant. Och maten är fantastiskt god när man varit med och lagat den. Köttbullarna kan inte få nog med beröm av kocken själv. Glädje i det lilla.

Kommentarer
Postat av: Mamman

Jag förstår att det blev en god middag med så duktiga kockar, som dessutom kryddade extra med sin glädje och kärlek! Förresten har jag aldrig saknat kock hos er, jag har varit både mätt och belåten!! Pussar och kramar

2009-10-08 @ 22:45:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0