små böjda

Alfred tittar besviket ner i den ugnsfasta formen med fiskrätten:
-Finns det inte några såna där små böjda?
Maken och jag funderar. Vad menar han?
- Vad menar du?
Och så slår det mig. Vi brukar tillaga fisk i ugn med citronpeppar, salt, gräddmjölk, gratinerat med ost och såna där små böjda. Det är r-ä-k-o-r han menar... Stackars barn. Så var det med det ordförrådet.

Men fisken går gladeligen ned ändå. Tre portioner! Och Axel chockar familjen genom att först äta upp all mat på tallriken och sedan be om en portion till. Som han äter upp! Jag säger till honom att han kommer växa så det knakar inatt. Och säger givetvis detsamma till Alfred, att de båda ska knaka ordentligt. Alfred frågar efter en stund med fundersam men lite skeptisk min:
-Kommer det verkligen att höras att vi knakar inatt mamma? Om er då?

Jo, nog knakar det om mig alltid... Men på såna där ställen som man helst skulle önska att det inte knakade till, ungefär mitt på och knaket gör det liksom lite mjukare och bulligare precis där. Hmm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0