idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Mina barn tycker om när jag sjunger godnattsånger för dem. Jag är lika förundrad varje gång. De är ju så stora nu! Men både Vyssan lull och Blinka lilla stjärna går hem hos dem. Det känns underbart...

Igår kväll berättade jag för barnen att jag ska prova på att sjunga i kör och att en snäll granne ringt och talat om när de börjar öva och att jag kan åka med henne. De hade massa nyfikna frågor. Alfred: "Men vart ska ni vara?" "Kommer nån att se dig?" "Vad ska du ha för kläder på dig?" I hans föreställningsvärld skulle jag sjunga för en publik och det var tydligen lite oroande... Axels frågor var av karaktären: "Ska du åka ifrån oss då?" "Känner du ingen mer än J. där då?"

Mina barn verkar som ni märker lite lätt bekymrade över att deras mor ska ge sig iväg på ett sånt här äventyr - och lämna dem i flera timmar åt gången - på kvällstid! Jag tror definitivt på att mina söner behöver öva sig på att deras mor gör lite annat på kvällarna.

Nu ska flugfiskeänkan smaska i sig nåt gott och se om den där fyrkantiga tjocka saken där nere kan erbjuda lite sällskap. Gokväll!