tröghet

Idag sitter det en tröghet i hela kroppen. Hela mitt jag ropar efter sol, värme och ljus. Och kanske efter en lugnare takt. Den där ständiga strävan framåt på olika sätt. Ibland skulle den nog må gott av att begravas djupt i en helt annan tillvaro. En tillvaro av maklig takt, mycket lek och samvaro. Där arbete varieras efter årstid, intresse och energi. Där skapande på alla plan har en stor plats.

Och då var idealisten vaken igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0