viktigt viktigare viktigast
Jag tycker som du ... och har glädjen och förmånen att få och kunna njuta av detta ... ofta! Kram på dig min fina!
Underbara bilder...som vanligt alltså ;)
Barnen kommer ju alltid först såklart.
Sen orkar jag inte tänka så mer för då blir det så ledsamt, att de skulle växa upp utan att jag får vara med.
Hoppas jag får många år till!
Jag tänker mig det som en metod att sortera bort "mitt oviktiga". Som en väg att ta fram vad mitt hjärta vill! Men du har helt rätt Kristina, konsekvenserna för övrigt vill jag inte ens känna på en enda sekund.
Jag skulle göra som min mamma gjorde när hon var döende i cancer - umgås med alla sina nära och kära, försöka göra allt det där vanliga som man saknar när man inte längre kan göra det och uppfylla sina drömmar, som i mammas fall innebar att köpa en hundvalp som nu bor hos hennes bästa väninna...I den situationen är den stora utmaningen att inte bli bitter, klaga och förbanna sitt öde så man paralyseras och på så vis dör mentalt i förtid...
