idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Ibland hänger jag inte med i svängarna. Senaste veckan är det mitt känsloliv som lekt någon slags lek med mig. Dock inte så humoristisk. Svajat från argaste arga till gladaste glada till ledsnaste ledsna. Och så lite mer balans idag. Jag brukar kunna se sambanden och fatta varför men jag har mest bara kastats runt som en annan nickedocka. Förmodligen är det det lilla ordet stress som är den utlösande faktorn. Hur kan man då bli så enormt stressad av att vara föräldraledig kan man undra? Det undrar jag med. Men på det hela taget hänger det nog ihop med omställningen till höst, till slut på gemensam ledighet, till två skolbarn, till fotbollsträningar, till läxor, till lämna och hämta och så vidare. Med hösten följer också alltid för mig nya mål och nya vägval som tar energi i anspråk. Beslutade mig till slut för att inte läsa de kurser jag sökt på högskolan, istället sökt en skrivarkurs och ett nytt jobb (!!!). Båda de sistnämnda har gett mig lyckokänslor och ågren i en salig blandning. Energifyllande och tömmande på samma gång. Superambition på hinna-fronten hemma. Nu ska jag ju bara ta hand om Alma från 8.30 till 13.30 - jag kommer hinna massor! Jo visst, om det inte vore för det vardagliga -tvätta, laga mat, plocka, handla, leka, mata, byta blöjor och så vidare som jag råkade glömma bort för ett ögonblick. Men en del har faktiskt gjorts på inrednings- och organiseringsfronten. Men ambitionen får sänkas. Eller tidplanen förlängas. Mantrat för dagen är: En sak i taget. Konstigt hur välgörande det kan vara. Och hyfsat effektivt!