idealisten - familj, poesi, foto & annat livsnödvändigt

Jag står så in i helvete mycket på minus just nu. Ursäkta svordomen. Jag gillar inte när livet nästan enbart består av hemmaliv och familjeliv. Måste ha mer input och variation och energiboostar. Det betyder inte att jag inte älskar min familj över allt annat. Men jag ligger så mycket på minus att nästan allt i de kategorierna stjäl energi. Läste just på Heidis blogg om hennes mammas råd att "ta livet som det är". Jag är riktigt dålig på det tror jag. Vill för det mesta något annat. Eller så är det så att jag försöker pressa in mig i något som jag inte är. Jag är inte en trivsam hemmafru som kan pyssla mig lycklig. Finns kanske inte någon som kan för den delen? Oj, nu blir det jobbigt... Känner att jag måste utreda vad det egentligen betyder att "ta livet som det är". I nuläget är dagarna halvtrista, lite ensamma, fyllda av vardagspussel och vardagssysslor och en del underbara stunder med barnen. Jag saknar det vardagssociala och längtar efter nya utmaningar som variation till det vardagliga. Vill vara föräldraledig längre tid men inte natta min fina dotter varje kväll i sju månader. Att "ta livet som det är" kanske är att se känslorna i vitögat och utgå från det som faktiskt är den inre sanningen? Man kan ju annars tolka fritt förstås. Det brukar jag vara bra på!