kan tonår trilla ner på snart nioåringar?
För det första vill jag säga tack. Tack att du tog dig tid att läsa och att skriva till mig. Ikväll startade jag upp den här bloggen för det har varit kaos inombords ett tag och jag bara måste få ut det någonstans där man kan få vara anonym men ändå få dela med sig. Jag är glad att det nått ut till någon. På något sätt är det nog ett rop på hjälp den här bloggen.
Jag har verkligen mycket att jobba med. Det är bara svårt att veta var man ska börja. På något sätt sitter alla bitarna egentligen ihop men att få ihop dom är det svåra. Det känns iaf skönt att du skrev och det blev en befrielse i mig att någon förstår. Det är lite av det jobbigaste, att det är inte många som förstår just mig och mina känslor. och det kan man inte begära av någon heller. Därför blir man så ensam i det.
Kram
