kärleken som omfattar
Den största kärleken är den till tre små varelser
'
Somna i min famn
Mitt barn
'
Småprat och stryk på ryggen
Mitt barn
'
Några skratt, hålla om till sömnen kommer
Mitt barn
'
Vissa dagar är kärleken allomfattande
'
Spinner
över
genom
under
alla väsen
en flaga av hoppets skimmer
de möts i dalgången
'
den fula
den vackra
'
försiktigt trevande
'
missmod möter hopp
gnuggar sig lätt mot varandra
'
ett tunt skimmer fastnar på
den fula
'
hänger med någon dag
ger kraft
lycka!
'
faller sedan
flaga för flaga
'
MEN
en naglar sig fast
i örongången
släpper inte taget
'
viskar om ett nytt möte
'
ett samlag utan ände
så skimret får oändligt fäste
och aldrig aldrig aldrig kan flaga av
trashanklig
Jag önskar mig en själ av sten eller jord. Bastant sak.
Inte en lightvariant som guppar iväg bara man blåser på den.
Men här sitter jag nu. Med min lightsjäl. Genomskinligt tunn och trasad.
Vem kan blåsa den hel? Gyllene helande livskraft.
Kan tänka mig en egen gud vid min sida. Med enorma lungor.
Om trasorna törs visa sig.
leda
det tunga täcket skymtar igen
tillfreds förvandlas till tröghet
när det tar sikte på mig
'
frustration stiger som ånga
skymmer sikten, tynger lemmar, viskar leda
'
spjut ur hjärtat
nu!
'
med all kraft
häver
jag täcket in i närmaste
svarta hål
'
dunen slukas
och jag kan lyfta
ny värld
Igår hittade jag poeter.se och kastade mig genast in som medlem. Tänk att det finns så många andra som också är ordgalningar och poesiberoende! Och som skriver fantastiskt. Jag inser när jag läser andras kommentarer till andras poesi att det finns ett språk som jag inte behärskar. Det textanalyserande språket. Jag går liksom enbart på känsla. Mycket att lära. Synd att det inte finns ett extra dygn i veckan utanför den vanliga tideräkningen.
krampakt
tomheten breder ut sina fulaste vingar
'
söker fylla dem med
effektivitet
mängder av sockerkaka
vadhelst som kan slukas
'
men inte hjälper det mot tomhet
'
törstar
värker
söker
producera, fylla på
'
krampakt
'
kroppen hal som teflon
skal av material
inget fastnar
'
sätter mig under de fulaste vingarna
verkar noll
bara tomheten och jag
tills teflonet flagat av på både in- och utsida
och blåsts bort av värsta vinterstormen
'
så huden blottas
levande och rosa
skör
ibland rämnar murarna fullständigt
kvar står en blottad och skör människa
ingenstans att gömma sig
bara självet precis som det är
smärtsamt uppvaknande till:
tid att bygga nytt
gömma skörheten igen eller sola den lite?
skrii frodas i själen utan mur
befria och hela i
kärleksbad
floder av sälta
vaggad till frid i universums handflata
älskad genom varje cell
såväl murad som helt bar
stelheten innan jorden rämnar
känslor
staplade
-
på
hög
-
stela
av
torka tvekan tystnad
-
puttaomkullvräknerfräsutskriktilljordenrämnar
-
eller
sätt
högen
på
pränt
eller
i
famnen
på
en
vän
med
goda
öron
tjocka svarta streck
Om man bara kunde orka allt.
Hinna allt som hjärnan impulserar.
Tänk att ha en helt tom lista.
'
Jag menar givetvis en överstruken lista.
Alla punkter bara tjocka svarta streck.
En dröm.
Om än bisarr.
'
Min lista fyller just nu ett A4.
Jag har dragit två eller tre tjocka svarta streck.
Ett är till och med fusk.
Bara en tredjedel av gräsmattan är klippt.
'
Det är de där oöverstrukna som stjäl min energi.
Och flängandet.
Hattandet.
'
Dock...
Det här börjar ju likna något.
Har ostört skurit grönsaker till tacosen.
Ostört skrivit de här raderna.
'
Heja lillsnuttan som sovit längre än 45 minuter dagtid!
Heja pappan och pojkarna som fiskar upp de där femtio abborrarna.
'
Hejdå.
För nu kom ett gnyende.
kärleken har trenne figurer
KärLEk tiLL TrE SMå MäNnIsKOr i oRDLeK
att se sig själv i en annan
liten
människas ansikte
magiskt
oerhört
välbefinnigt
att se den man älskar i en
mindre
lika älskad variant
skrattretande
förståendeljust
magiskt
att inte se helt klart likheten i den
lilla
fina sköra filosofiska själen
utmanande
magiskt
inlevelsenärt
att se sig själv i en annan
liten
människas ansikte
magiskt
oerhört
välbefinnigt
att se den man älskar i en
mindre
lika älskad variant
skrattretande
förståendeljust
magiskt
att inte se helt klart likheten i den
lilla
fina sköra filosofiska själen
utmanande
magiskt
inlevelsenärt
tala till mig!
det sitter en figur
på min högra axel
'
en benig och missunnsam typ
som granskar
'
varje steg
varje ord
varje känsla
'
inget duger
allt är otillräckligt
'
hon borde strypas
eller puttas ner
'
men kanske hon på den vänstra axeln
vågar öppna sin mun
'
den fylliga varma mjuka starka
som gillar vad hon ser
'
älskar
stöttar
förlåter
'
hon får gärna bli så tjock att hon fyller båda axlarna
i evighet
amen
'
och varenda heligt ord
bara hon
blir tjockare
och talar
stigjävel
demonerna kastar sig
'
över
inuti
'
greppar
trampar
'
på förbannat vältraskade stigar
'
så lätta att beträda
'
fast ingen
gått dem på
urminnes tider
'
väx igen!
bli aldrig mer hittad!
'
stigjävel
'
'
'
(ursäkta svordomarna - orden räcker inte utan)
försök
försök
kombinera
ett liv
*
kärlek under täcke
lust i blick
*
samvaro vid fotbollsplan
längtansgråt
vardagsvacker!
*
arbete för småskit
bråk om tid
plugghäst
*
skratt med glass
skatt
katt med öronskabb
*
vår
ljuvliga tvätt
skruvade kliv
*
barn
värkande vackra!
lek löjlig läxa
omöjligt schackparti
*
kärlek ovan täcke
närmare än närmast
liv utan tid
*
tjugofyra
per dygn
*
frambringa under
liv liv liv
röta
Vem kunde ana att en dag kan vara gråare än gråast?
Vem kunde tro att ett hus kan tröttna ur?
Vem kunde gissa att plommonträden skriar hjärtskärande mitt på blanka dan?
Vem kunde tro att en blå disktrasa var bra på kurragömma?
Och en massa annat underligt en lördag i den mest rötiga månaden.
tröstlös tröst
Hur är det möjligt?
Samma liv så oändligt värdefullt.
Samtidigt så gränslöst öde.
När hoppet dalar i en rutschkana.
Till dess det inte ens når fotknölarna.
Lyckorus till bakbunden av vanmakt.
Mindre än två dygn.
Vem kan hela en sockerstinn själ?
Inte sommaren och inte familjen.
Återstår bara för den ensamma tonåringen att söka tröst.
I verklighetens tröstgivare.
Där, i landet godhet.
Samma liv så oändligt värdefullt.
Samtidigt så gränslöst öde.
När hoppet dalar i en rutschkana.
Till dess det inte ens når fotknölarna.
Lyckorus till bakbunden av vanmakt.
Mindre än två dygn.
Vem kan hela en sockerstinn själ?
Inte sommaren och inte familjen.
Återstår bara för den ensamma tonåringen att söka tröst.
I verklighetens tröstgivare.
Där, i landet godhet.
fasa
gränsland
än
fasansfullt omfamnad
än
kärleksfullt utkastad
tvingad in i
skruvstädet
naglad fast med
smånubb
och
decimetergrova spik
mitt i hjärtat
genom alla
vettiga
tankar
till
bara vilja
återstår
att leda livet
längs
serpentinvägen
den trygga och vackra
än
fasansfullt omfamnad
än
kärleksfullt utkastad
tvingad in i
skruvstädet
naglad fast med
smånubb
och
decimetergrova spik
mitt i hjärtat
genom alla
vettiga
tankar
till
bara vilja
återstår
att leda livet
längs
serpentinvägen
den trygga och vackra
skörhetens pris
kostar livets alla skjortan
vara den där
känslig själ
betalar med
vansinnigt mentalt hårt ständigt vaksamt arbete
vill kasta mig åt
billigheten
lägga ner fabriken
slå knockout
mata föraktet med
otillräcklighet
otillhörighet
stuka livet och den förbenade skörheten
men ansvaret och långsiktigheten ska snart få vinna
för jag är ju en moderjord
tvillingen får nöja sig med stunderna i gyttjan
jag tänker
- snart -
föda det goda
även om det kostar alla jävla skjortor som finns
vara den där
känslig själ
betalar med
vansinnigt mentalt hårt ständigt vaksamt arbete
vill kasta mig åt
billigheten
lägga ner fabriken
slå knockout
mata föraktet med
otillräcklighet
otillhörighet
stuka livet och den förbenade skörheten
men ansvaret och långsiktigheten ska snart få vinna
för jag är ju en moderjord
tvillingen får nöja sig med stunderna i gyttjan
jag tänker
- snart -
föda det goda
även om det kostar alla jävla skjortor som finns
grusad
kroppen har låsts i en stel position
fast
rörlighet uppäten
av
monsterkäftar som
tuggar
tuggar
tuggar
spottar ut en
marionettdocka
utan
trådar
livlös
hopplös
tröstlös
med
ouppnådda
ideal
uttömda
garderober
hackade
lemmar
sackande
hjärna
missade
livsrum
ande krossad av en näve sand
eller
var det ett helt jävla grustag?
kasta varenda stenjävel
eller
smälta dom till ett varmt hav av kärlek
fast
rörlighet uppäten
av
monsterkäftar som
tuggar
tuggar
tuggar
spottar ut en
marionettdocka
utan
trådar
livlös
hopplös
tröstlös
med
ouppnådda
ideal
uttömda
garderober
hackade
lemmar
sackande
hjärna
missade
livsrum
ande krossad av en näve sand
eller
var det ett helt jävla grustag?
kasta varenda stenjävel
eller
smälta dom till ett varmt hav av kärlek
tramsrams
lavamonster
trollerikonster
femtielva spikmattor
och
en trött
men nuförtiden väldigt ofta glad!
lycka
för vardag
motgång
är
utmaning utveckling underbart
utan
tvekan!
tacka
brieost buss
bregott brains
trollerikonster
femtielva spikmattor
och
en trött
men nuförtiden väldigt ofta glad!
lycka
för vardag
motgång
är
utmaning utveckling underbart
utan
tvekan!
tacka
brieost buss
bregott brains
knaster
suddar natt
vareviga
törst efter
gnistan
glimmar
torrt och knastrigt
under
madrassen
flammar till
och bränner
ner
till
grunden
vareviga
törst efter
gnistan
glimmar
torrt och knastrigt
under
madrassen
flammar till
och bränner
ner
till
grunden
