mittsommar
Det är en hel evighet sedan vi ordnade med fest! Just nu känner jag enormt mycket för att vara festfixare och allra mest för att ordna en kräftskiva. Maken och jag har blivit rätt dåliga på att bjuda in till både små och större tillställningar. Vi har blivit lite för lata när det gäller vårt sociala liv och det märks tyvärr. Det får det bli ändring på...
Idag ska vi hälsa på bror med familj och jag funderar på att smuggla med ett sällskapsspel trots att alla i sällskapet inte är överförtjusta. Regn- och ruskvädret inbjuder till mys. Till och med tända ljus tror jag. Trots att det är mitt i sommaren.
Idag ska vi hälsa på bror med familj och jag funderar på att smuggla med ett sällskapsspel trots att alla i sällskapet inte är överförtjusta. Regn- och ruskvädret inbjuder till mys. Till och med tända ljus tror jag. Trots att det är mitt i sommaren.
somrighetens pärla
Det är friska vindar utanför vårt lilla hus. Rättså friska vindar inuti det med! Livet står inte stilla. Och nu närmar sig sommarsemestern med stormsteg. Två ynkliga små dagar kvar bara. Känns som en piece of cake faktiskt och det här året har jag tagit den största delen av nedvarvningen innan riktiga semestern börjar. Hade ju en försmak-vecka för några veckor sedan och har satsat på avkopplande ting. Vi har dock inte planerat ett jota. Mycket ovanligt för att vara oss! På önskelistan står dock vår pärla Älgå, det lilla guldkornet i Värmland, där vi laddar kropp och själ med skönhet, enkelt liv och god mat (om vistelsen råkar sammanfalla med svärmors och svärfars). Annars bara med skönhet och enkelt liv. Skönhet betyder mellan fem och tio meter till den lilla viken i Glafsfjorden med en solnedgång som är ny varenda sommarkväll. Även efter tio somrar och ett oräkneligt antal foton från bryggan och den lilla, lilla verandan. Enkelt liv innebär ute från morgon till kväll. Det innebär också tvätta sig i sjön, bajsa på dasset, diska i balja på träbänken under björkarna, frukost, lunch och middag med frisk luft i näsan - och sol på näsan, hela familjen sovandes i ett litet rum. För en del är det kanske mer av mardröm. Men jag älskar det livet så att jag nästan spricker. I år hänger det bara på kattvakt och såklart på solen...
rygga
Jag har en opackad väska. Det är en ryggsäck. Jag och världens två finaste barn ska åka tillsammans med ryggsäcken imorgon. Då ska den vara packad. Men lätt! Det är underbart att bära en väska på ryggen och bara ha precis det man behöver i den. Inte något mer. Ja, möjligtvis en tidning extra. Och så ska väskan med på ett tåg och där ska vi tillsammans bara vara. Och kanske spela lite kort. Läsa Fokus och Bamse. Fika en smörgås och en kopp te till mamsen och varsin festis till barnen. Nu ska jag se till att väskan slutar att vara opackad. Godnatt så länge!
back
Long time no see! Jag har prioriterat annorlunda, till exempel en semesterresa till en av Kanarieöarna!
Jag har samlat ljus och sand och några fräknar och en resväska med smutstvätt. Sonen bidrog också med cirka två kilo snäckor. Det är förresten samma son som önskar sig diamanter och fina stenar i julklapp... Han bidrog också med alla känslor på utsidan i rätt många dar på resan... Ändå var resan ljuvligt skön! Och som vi sovit min man och jag, i säng strax efter barnen på kvällarna, några kvällar till och med samtidigt, och sedan upp till åtta-nio timmars sömn. Makalöst oväntat och säkerligen mer än på gränsen till tråkigt men så gott för kropp och själ. Men nu när jag är tillbaka i mörkret faller jag genast in i vanliga nattsuddarvanor och börjar redan gå med halvslutna ögon och hjärna på högvarv.
Men nånstans känns det att kroppen fått sig en extra och väldigt värdefull dos av värme och ljus. Och massor av smaskens mat och efterrätter och gott öl och vin. Och nu är det bara någon vecka kvar till jul och ingen idé att hålla igen på nåt håll, eller hur?!
Litet bildgalleri
Go´natt govänner!
Jag har samlat ljus och sand och några fräknar och en resväska med smutstvätt. Sonen bidrog också med cirka två kilo snäckor. Det är förresten samma son som önskar sig diamanter och fina stenar i julklapp... Han bidrog också med alla känslor på utsidan i rätt många dar på resan... Ändå var resan ljuvligt skön! Och som vi sovit min man och jag, i säng strax efter barnen på kvällarna, några kvällar till och med samtidigt, och sedan upp till åtta-nio timmars sömn. Makalöst oväntat och säkerligen mer än på gränsen till tråkigt men så gott för kropp och själ. Men nu när jag är tillbaka i mörkret faller jag genast in i vanliga nattsuddarvanor och börjar redan gå med halvslutna ögon och hjärna på högvarv.
Men nånstans känns det att kroppen fått sig en extra och väldigt värdefull dos av värme och ljus. Och massor av smaskens mat och efterrätter och gott öl och vin. Och nu är det bara någon vecka kvar till jul och ingen idé att hålla igen på nåt håll, eller hur?!
Litet bildgalleri
Go´natt govänner!
ödet utmanat
Jag utmanade tydligen ödet för vi är ordentligt förkylda... Halsen känns fylld av hoppande småkryp och utrymmet mellan nästippen och pannfästet är inte alls så fritt som jag skulle önska. Detta utmanar helt klart min mentala styrka, uppgivenhet ligger rätt nära till hands. Särskilt som maken är i samma tillstånd. Ena sonen var nockad lite tidigare i veckan men värsta scenariot är att det var en annan mildare variant av samma åkomma och att barnens omgång väntar efter avresa. Snacka om att måla fan på väggen...
Jag ska snart ta tag i den positiva och flexibla ådran igen och anpassa mig och familjen efter omständigheterna... Vi ska komma iväg och vi ska njuta av värme och solsken och miljöombyte, om än med hjälp av lite medikamenter kanske. Om vi sedan inte orkar bestiga vulkaner gör kanske inte så mycket. Och så länge som det rör sig om förkylningar finns ju hopp om bättring under veckan. Tappert försök att hålla gnistan uppe =)
Jag ska snart ta tag i den positiva och flexibla ådran igen och anpassa mig och familjen efter omständigheterna... Vi ska komma iväg och vi ska njuta av värme och solsken och miljöombyte, om än med hjälp av lite medikamenter kanske. Om vi sedan inte orkar bestiga vulkaner gör kanske inte så mycket. Och så länge som det rör sig om förkylningar finns ju hopp om bättring under veckan. Tappert försök att hålla gnistan uppe =)
Blue Village Flamingo Beach Resort
Blue Village Flamingo Beach Resort. Jag är egentligen en backpacker men till det hotellet ska vi fara om tio dagar. Jag fantiserar om sol och värme, om familjeäventyr, vulkaner och gröna laguner, sand mellan tårna, lek och goda böcker, om en martini med min make när barnen somnat, små upptäcktsfärder och att vi är pigga och friska! Vi har varit friska så länge nu att jag knappt vågar formulera det. Det känns som att utmana ödet. Och nu finns det några konstaterade fall av svinisen på förskolan på orten. Jag hoppas innerligt att barnens vaccination ska räcka för att de ska klara sig. Då är det bara Pelle och jag... Jag får erkänna att jag är lätt manisk när det gäller handtvätt och att jag klurar på hur vi ska bära oss åt för att undvika smitta. Kanske låsa in sig med familjen närmaste veckan? Pust! Hoppas, hoppas, hoppas.
kontrast
Imorgon Stockholmo igen! Jag gillar mitt jobb! Kul att kunna säga och känna. Men Alfred tycker inte att jag ska åka till Stockholm och mammahjärtat kvider då lite. Men sedan tänker jag att jag och Pelle är rätt bra förebilder som inte bara följer det stereotypa mönstret. Och att jag faktiskt är tillräcklig som mamma.
Såg ni på den stora resan (heter det väl)? Svenska familjer på besök hos naturfolk. Man kan verkligen ta sig en funderare över vad som gått förlorat i vårt samhälle. Så mycket glädje och lek, kunskap om naturen och jakt, fysisk styrka! Jag är sagolikt fascinerad här där jag sitter på min rumpa vid datorn.
Bild från svt.se
Såg ni på den stora resan (heter det väl)? Svenska familjer på besök hos naturfolk. Man kan verkligen ta sig en funderare över vad som gått förlorat i vårt samhälle. Så mycket glädje och lek, kunskap om naturen och jakt, fysisk styrka! Jag är sagolikt fascinerad här där jag sitter på min rumpa vid datorn.
Bild från svt.se
ny timme
Jag ska ha en hel veckas semester och har inte planerat alls. Jag är mäkta stolt över att försöka tillämpa principen - oj nu har jag en ny timme! Faktisk rätt skön känsla att känna att en hel vecka ligger (nästan) helt öppen för infall. Goder helg!
fantastisk idé
Jag för en övertalningskampanj. Den går ut på att vi ska resa till ett varmt och soligt land i november eller december. Undrar vem som övetalat mig? För bara några månader sedan skulle jag tänkt att det var alldeles för mycket pengar för en så kort tid men nu känns det helt rätt. Det måste vara livet som har slagit till. En insikt om att de få slantarna inte ska samlas på hög. Att man inte vet hur länge man får ha hälsan. Att kärleken frodas lättare och att höstdepressionen kanske kanske kan hållas på avstånd. Höga förväntningar javisst men jag känner att det är rätt i ett längre perspektiv. Det känns helt plötsligt som att kostnaden sprids ut och påverkar väldigt många veckor både före och efteråt i en positiv riktning. Jag ska be min man läsa detta mycket noga och be för att han förstår vilken fantastisk idé detta är!
packning väntar
Idag måste det bli något kort för jag ska snart jaga på min man så att han slutför packningen inför morgondagen. Astrid Lindgren väntar på oss! Eller i alla fall hennes värld. Jag hoppas på en skön helg och sol men inte vansinnesgass - för då gissar jag att vi mest kommer längta till stranden. Ser fram emot stugboende i stor stuga, nio stycken i stuga för tolv. Det är en förfärligt snäll farmor/svärmor som inbjuder till detta. Tack!
Nu börjar jakten på den ofrivillige packaren. Ses efter helgen!
Men först också. En liten tanke till min syster som drar till Uppsala. Håller tummarna för att hon träffar rätt med sina boendealternativ. Kram till dig Mobello!
Nu börjar jakten på den ofrivillige packaren. Ses efter helgen!
Men först också. En liten tanke till min syster som drar till Uppsala. Håller tummarna för att hon träffar rätt med sina boendealternativ. Kram till dig Mobello!
Frid till viss gräns
Ro och frid
infinner sig.
Semesterveckor
ger utdelning!
Dessutom väntar från söndag förmodligen en datorfri vecka. Kära hjärtanes. Hur ska det gå?
Kanske kan jag fixa min mobil så att jag kan surfa från den?
infinner sig.
Semesterveckor
ger utdelning!
Dessutom väntar från söndag förmodligen en datorfri vecka. Kära hjärtanes. Hur ska det gå?
Kanske kan jag fixa min mobil så att jag kan surfa från den?
skönt på S
tänker konstatera
här ska jag endast
mellanlanda
skriver luftigt
för att
fYLLa...
saknas inte!
SoMMar &
SeMesTer &
SöMn &
SlaPp &
SoL !
saknas!
SoLbräNna....
här ska jag endast
mellanlanda
skriver luftigt
för att
fYLLa...
saknas inte!
SoMMar &
SeMesTer &
SöMn &
SlaPp &
SoL !
saknas!
SoLbräNna....
s-n-a-r-t
Det är så mycket dags för semester och vila som det någonsin kan bli.
Hela familjens beteende skriker efter långledighet.
Känslor hoppar omkring på utsidan av armar och ben.
Munnar utrycker intelligenta frustrerade aaarghh och öh, öh.
n-e-d-r-ä-k-n-i-n-g
Hela familjens beteende skriker efter långledighet.
Känslor hoppar omkring på utsidan av armar och ben.
Munnar utrycker intelligenta frustrerade aaarghh och öh, öh.
n-e-d-r-ä-k-n-i-n-g
Ko på rälsen
Igår körde vi på en ko.
Rättare sagt tåget vi åkte med.
Tåget fick först röd signal, känt som signalfel, då vi skulle avgå.
En liten halvtimmes väntetid - så var vi iväg. Halvvägs var vi ikapp tidtabellen men några minuter senare:
Vilken smäll. En stackars medpassagerare såg livrädd ut och jag förstod inget.
Sedan kom förklaringen. En ko på rälsen. Inget att göra. Den fick avsluta sitt liv med en flygtur.
Sorgligt för kon och bonden.
Men det makabra är oerhört skrattframkallande!
Jag och mina kollegor plockade fram vad vi hade i väskorna och delade på nötter, kex, läkerol salmiak och mina tuggumin (i ärlighetens namn mest en prydnad på bordet) för att inte hamna i en Alive-situation.
Den ena efter den andra ringde och talade om att vi krockat med kossan. Aldrig har det stått så mycket roligt i en utdelad resegaranti! Aldrig varit så roligt att se hästar springa bredvid rälsen och uppmana dem att akta sig! Aldrig varit så roligt att oroligt fråga två gånger om tåget kommer att stanna i K-by.
Jag tror att vissa andra resenärer blev rätt nöjda när vi (och kon) slutat att blockera denna enrälsade sträcka.
Rättare sagt tåget vi åkte med.
Tåget fick först röd signal, känt som signalfel, då vi skulle avgå.
En liten halvtimmes väntetid - så var vi iväg. Halvvägs var vi ikapp tidtabellen men några minuter senare:
Vilken smäll. En stackars medpassagerare såg livrädd ut och jag förstod inget.
Sedan kom förklaringen. En ko på rälsen. Inget att göra. Den fick avsluta sitt liv med en flygtur.
Sorgligt för kon och bonden.
Men det makabra är oerhört skrattframkallande!
Jag och mina kollegor plockade fram vad vi hade i väskorna och delade på nötter, kex, läkerol salmiak och mina tuggumin (i ärlighetens namn mest en prydnad på bordet) för att inte hamna i en Alive-situation.
Den ena efter den andra ringde och talade om att vi krockat med kossan. Aldrig har det stått så mycket roligt i en utdelad resegaranti! Aldrig varit så roligt att se hästar springa bredvid rälsen och uppmana dem att akta sig! Aldrig varit så roligt att oroligt fråga två gånger om tåget kommer att stanna i K-by.
Jag tror att vissa andra resenärer blev rätt nöjda när vi (och kon) slutat att blockera denna enrälsade sträcka.
