själslig död och återuppståndelse på EM
När jobbet dödar själen finns det bara ett alternativ. Fråga sig - vad kan ge mig lite energi? Mitt svar idag. Ett ordentligt stopp på en lugn och intagande plats. En möbel- och inredningsbutik... Så rogivande och njutbart att se på vackra möbler och inredningsdetaljer. Unnade mig några enkla små ting för vardagsnjutning och hade i tankarna just det, att jag unnade mig. En skön känsla och kom hem till familjen med lite mer närvaro och energi än igår. Då ville jag bara fly trots att jag inte träffat barnen på hela dagen. Urledsamt! Men knäcker mig inte. Handlar ju bara om energinivå. Inte kärlek. För den är oändlig! Om detta hade varit en välläst blogg kunde man trott att detta var ett sponsrat inlägg för tusan...
sensommarkänning och melankoli
Mysig släktträff med sensommarkänning har denna dagen burit. Godafton från en tillfälligt melankolisk.
grattis älskade unge!!!
Den bästa födelsedagspresenten hittills! Återstår att se om den fungerar... Grattis älskade unge på din 9-årsdag!!! Jag är så glad över att få följa dig på din väg genom livet.
fira är överskattat men vardagsmys är bra!
Tänk vad mycket man skulle glömma om man inte hade en mamma som påminde en. Och nu tänker jag inte bara på mina egna barns relativa glömska. Idag påmindes jag om att det är vår bröllopsdag. Av min kära mor. Som i sin tur påmints av sin kalender? Ja så nu firar vi stort! Har ätit pizza med kartonger på bordet och nu bakas det samtidigt som maken testar om MC:n startar även idag. Och i ärlighetens namn har vi det jättebra! Gillar hur vi lever nu trots det hektiska småbarnslivet och massor att göra. Det är nog de gemensamma projekten som piffar till allra mest i vardagen, resan som väntar och renoveringen. Vi har underbart lika smak med. Mycket praktiskt och bra. Kärlek till min fina man idag även om firandet inte är det mest storslagna:)
inga händer på det enda täcket!
Med ett täcke är det svårt att undvika närhet och närhet brukar kräva utredda konflikter och utredda konflikter är bra för kärleken och närhet är ännu bättre kärleken. Så mitt bästa tips för kärleken är alltså - ett täcke! Egentligen är det min mans tips men jag lånar det lite för ett gott syfte:)
30 grader i skuggan
Det är svettigt att leva just nu. Och då menar jag inte bara de 30 graderna i skuggan som termometern visade i eftermiddags. Maj med fint väder är faktiskt en mardröm. Sätter press på trädgårdåtgärder; plantering, rensing, klippning och allmänt fint. Här är det ett hästgöra eftersom igengroningsfaktorn är väldigt hög. Andra svettningar som fint i maj ger är: Svettning av att försöka u-t-n-y-t-t-j-a det fina vädret maximalt. Särskilt när man är föräldraledig. Det betyder dessvärre inte att tvätthögar, matListor, matLagning, toalettstädning eller allmän plockning sköter sig självt. Svett skapas också av att hålla en ett-och-etthalvt-åring någorlunda i skuggan liksom av stora planer som lever mest i fantasin. Som Nytt jobb, boende under Kroatienresan, ett renoverat och tillbyggt hus (dessvärre har inte ens måtten blivit mätta som pappa bad om). Även att försöka besluta sig för ny bredbandsleverantör tycks omöjligt och bidrar i allra högsta till svettningarna. Liksom ett visst hyfsat otillfredsställande jobb.
För att vända detta svettiga inlägg... Det absolut bästa med det svettiga är att det betyder soliga och vackra dagar, blommande äppelträd, värme och fler fräknar i ansiktet, picknickfilt i skuggan, badbar sjö och lyckliga nakenfisar. Den andra typen av svettningar ger anledning till eftertanke och det är nödvändigt och så småninom lyckogörande. Så välkomna svettningar! Som ögon och öron till livets ocean, visst! Men allra helst de helt vanliga och badbara...
tuff rond mot Otillräckligheten
Jag och Otillräckligheten har gått flera tuffa ronder sista dagarna. Det har varit en svängig match. Ena stunden ser Otillräckligheten ut att vinna stort, i nästa sekund verkar Jag ta över och närma sig en vinst. En sak är säker och det är att det är en långdragen och tröttande kamp och förbannat osäkert vem som kommer att stå som vinnare just den här gången. Kanske att den här taktiken gör att Jag har en viss fördel. Håll alla tummar.
saknad själ sökes
Energin räcker inte till att blogga så vidare värst mycket just nu. Men det kommer andra tider, var så säkra. Till dess känns det mest som att jag ska slå mig ner och vänta in själen, kanske blev den kvar i Stockholm eller Örebro efter helgens utflykter?
förbättra världen är i farten och lider alla helvetes kval
Idag har varit en dag av frustration. I toppklass. Jag blir helt tokig av (att tänka på) att inte syssla med något som jag är riktigt bra på. Att slita mot sig själv och de talanger som man faktiskt har. Det är ju vansinne om något. Jag MÅSTE jobba med utveckling annars blir jag galen, måste vara kreativ och tänkande, analyserande. Visst gärna avbrott med annat också men arbetslivet kan inte kantas av samtal på löpande band oavsett hur bra service och goda samtal som produceras. Det räcker inte, vare sig för PMS-dagar eller andra dagar.
maraton i inspiration, tack mamma!
Har lyssnat till så fantastiskt många kloka människor den här helgen. Igor Ardoris (ni vet idrottsläraren från Klass 9A) var en av dem som fångade mig mest med sitt "Själförsvar". Ja, utan "v" i mitten! En första introduktion för mig i mindfulness men också ett sätt att förhålla sig till oönskade känslor och utveckling som jag delvis kommit att omfatta av egen erfarenhet. Oerhört träffsäkert! Gårdagen bjöd bland annat på Annelie Pompe och Jay Pollack. Mammamia vilken helg... så tack mamma för att du bjöd med mig på två fantastiskt inspirerande dagar!
göda mjukheten
Den där filuren lurar igen. Minns ni den spinkiga, föraktfulla och överkritiska typen? Hon har blivit längre och pekar med sina knotiga fingrar. Dömer det som känns, sägs och tänks. Hårt och skoningslöst. De försiktiga försöken att nära den tålmodiga, varma och fylliga ger halvhjärtat resultat. Hon är så liten som en tappad ostsmula. Nu ska jag ta henne i mina händer och tala varmt och mjukt till henne. Låta henne växa i sin mjukhet. Förbi. Och ge plats för mig i sin marschmallowfamn.
hejdå skitspiral
Sanningen är den att jag tror att Mirena hormonspiral är skit för mig. Eller så behöver jag något att skylla mitt ständigt svajande humör på. Oavsett, imorgon ringer jag och ber dem ta ut den.
den spännande fortsättningen på Kampen om Energin
Idag har den nått nya bottenrekord men också sett lite hopp. I medvetna icke-val. Det vill säga icke plocka upp leksaker fem gånger om dagen och icke plocka ur diskmaskinen utan låta maken göra det när han kommer hem och icke hänga den färdiga 60-tvätten direkt (ännu inte hängd visst...) och icke skjutsa och hämta hos kompisar. Jag har tränat mig på att tänka att "det är viktigare att jag mår bra av sådant som gör mig gott än att jag måste ha superordning för att det ska kännas ok". Ungefär så... och tårar är ju alltid välgörande, åtminstone om de följs av goda ting. Träning blev det tyvärr inte idag, lite för förkyld. Annars är kören på tisdagkvällar bästa energiboosten på hela veckan men den räckte inte över natten som kommer bli ihågkommen som den-såriga-hals-natten.
Jo, energin hämtas tydligen genom Top Model!
Det vill säga, genom att unna sig totala onödigheter. Nu kanske det inte smickrar mig mest att jag gillar att se på Top Model men jag väger upp det med att säga att jag också gillar att lyssna på P1 och att det är något jag gör mycket mer. Både igår och idag har jag slappat framför TV:n den stunden som tjejerna tävlat i att vara snygga och fotogeniska och sådant som jag ju inte allas borde gilla med mina ideal. Men så är livet och den nakna sanningen. Lade mig också lite tidigare igår efter att maken masserat mina axlar, en hackig natt som vanligt men Almisen somnade i alla fall om en liten stund i morse och det sammantaget gjorde själen lugnare - och behoven tydligare. Behovet av Top Model, ha!
var f-n finns det någon energi att hämta?
Har ni hamnat i det läget att ni inte vet vad ni ska göra för att ta hand om er själva på bästa sätt? Där är jag nu. Humöret svajar som värsta berg- och dalbanan och jag längtar efter nya utmaningar samtdigt som energin är väldigt begränsad på grund av trötthet och allmän frustration, liksom tiden är begränsad på grund av allt det vardagliga. Nu sover lillskruttan gott ute på altanen och jag har egentligen en stund bara för mig. Alla "måsten" drar dock så hårt i mig att jag inte kan hålla emot, plocka, tvätta och fixa. Andra "måsten" drar bara ner utan att bli avverkade. Kursen som jag läser hänger i luften, att ta itu med det där dataprogrammet lockar mig inte för fem öre och söka fler jobb verkar för stunden trögare än trögast. Kroppen skriker efter omvårdnad och omtanke och påfyllnad. Men vad? Kanske är jag i det läget att jag bara ska ligga under en filt och tänka och vara och vänta. En kopp te och lite musik? Jag provar det.
skörhet och tacksamhet
Livet är skört. Det vara bara det jag ville få sagt idag. Och att jag är så tacksam över min fina familj.
gjort mitt som hemmafru nu
Jag blir arg lättare än lättast i dessa tider. Och det blir allt klarare för mig. Det har med den tillfälliga hemmafru-rollen att göra. Mina största fokus i livet just nu är att ha iordningplockat och hyfsat fint hemma, tvätta kläder och hänga på tork och vika in i rätt skåp och lådor, planera mat och handla, städa det värsta, hjälpa barnen med läxor, lek med kompisar och aktiviteter, och självklart blöjbyten, hygien, mat och omvårdnad och kärlek till Alma. Det sistnämnda är inte betungande. Vanligtvis inte heller de vardagliga sysslorna. Men nu ÄR de liksom hela mitt vardagliga liv, jobbar inte ens några få procent och läser inte ens en liten kurs eller så. Och jag blir tokig av det! Jag kan inte ha det så att hemmasysslorna tar upp det mesta av min tankeverksamhet och planering. Det är rent själsdödande. Trots att jag annars gillar en hel del av dem (eller i alla fall frukterna av dem). Jag har verkligen lärt mig någonting om mig själv och hur jag fungerar. Så här tydligt tror jag aldrig att det varit. Vilken tur att jag inte lever i en tid där jag måste sluta arbeta eller studera och enbart sköta hemmet och familjen. Och då vet ni som känner mig att jag älskar min familj och mina barn över allt annat! Men det hjälper inte. Min personlighet kräver andra utmaningar också. Annars blir jag tokig på riktigt.
vansinnig time-out
Hjärnan, hjärtat och själen har intagit lite olika platser i rummet och tiden. De spelar inte alls på samma planhalva för att prata i sporttermer. Vet inte ens vad jag ska göra för att få dem att närma sig varandra. Vet bara att det vore ett mer önskvärt tillstånd.
Idag återstår att slå in fler paket till paketkalendern. Som det här året fylls på efterhand. Inte riktigt så som det är tänkt. Men när Projketledaren med stort P tagit vansinnigt dum time-out och reserven inte heller är så tillförlitlig på just det området så funkar den varianten med. Förutom det faktum att Projektledarens själ får träningsvärk som heter duga, alltså träning i att inte vara en usel mor TROTS detta fruktansvärda.
avbeställ, stryk, kassera, makulera, förinta
Kan vi avbeställa avundsjuka från universums katalog? Jag skulle inte sakna den.
vad ska man med avundsjuka till?
Det är ju en rätt vedervärdig känlsa. En av de värsta tycker jag. Kan man se avundsjuka som en slags drivkraft? En känsla som tydligt talar om att det där eftersträvar du också? Ja, det är ju självklart förstås. Det är ju liksom det som känslan står för. Men vad göra med den då? Tycka att den är intressant och tänka att nu vet jag nåt mer om mig själv? Eller se till att skaffa sig det man avundas så att avundsjukan kanske kan lägga sig? Analysera den så här i en förhoppning om att den ska slinka in på ett annat spår. Vad tror ni? Fyller avundsjuka något syfte eller är det bara en kass känsla som dyker upp nån gång då och då?
