nyanserar mig lite
Oj vad jag lät negativ igår. Som tidigare sagts, det är när det är lite halvtufft som jag ger mig utrymme att lufta här det som rör sig för stunden. Jag måste inte tas på för stort allvar. Nästa stund kan vara helt annorlunda. Även om det i allra högsta grad är sant att jag behöver fylla på mina energiförråd. Denna veckan har jag gjort det lite grann genom besök på öppna förskolan =andra vuxna & fika! Riktigt trevligt faktiskt. Och Alma är så stor att hon tycker att det är roligt att titta på andra lekande barn. Gumman. Nu sitter hon riktigt stadigt dessutom. Så stor tjej. Kommer på mig själv med att tänka att jag måste försöka beskriva de underbara stunderna med henne så ingen ska tro att jag är en hemsk mamma som inte vill vara hemma med mitt barn. För kanske är det så det verkar? Så är det nu inte. Men jag är en variationsnarkoman. Inte sååå krävande, variation i det lilla går precis lika bra. Bara så att jag inte missförstås.
Några underbara stunderna med Alma idag: Nyvaken och strålande glad Alma, hjärtat bubblar av kärlek. Alma sitter stadigt på golvet utan att tippa åt varken höger, vänster, framåt eller bakåt, så stolt och glad över hur hon utvecklas. Glädjestrålande, intresserad och blyg Alma, allt på samma gång när vi möter nya människor, så stolt och lycklig över min flicka.
andas igen en stund
Vad det är fint att samtal och närhet kan lyfta orons grepp runt andningen.
Vad det är skönt när luften når hela vägen ner i magen.
Vad det gör gott att följa tankens väg till slutet.
Vad det känns överkomligt underbart att se lösningar.
Vad det är skönt när luften når hela vägen ner i magen.
Vad det gör gott att följa tankens väg till slutet.
Vad det känns överkomligt underbart att se lösningar.
ordfyllnad
Jag väntar på orden.
De brukar alltid komma.
Så småningom.
Hoppar mellan barnkalas, identitet och tömdhet.
1. Barnkalas. Nummer ett för sommaren avklarat. Jättemysigt med sonens fina, fina vänner. Ändå är det en mental pärs varje gång med de två timmarnas minifest för tolv barn... Vi höll det ändå enkelt med grillade hamburgare och pinnglass, inga avancerade bakverk alls (trots att jag gillar att baka). En gemensam lek, annars fri lek och lite skattjakt. Hur kan det ta så på krafterna kan man fråga sig?!
2. Identitet. Fortfarande vid trettioåtta kommer jag på mig själv med att försöka hitta den där formuleringen som bäst ska stämma in på mig själv och vem jag är. Har varit och är fortfarande en identitetssökare. Kanske för att jag är rätt mångsidig och kompicerad? Det är inte helt lätt att vara så tydlig då. Men det är väl också en identitet. Tack och lov har tonårstidens självförakt övergått mer och mer i stolthet. Det gör livet lättare. För alla inblandade.
3. Tömdhet. Inte längre så tom. Ord fyller både själ och hjärta. Och bloggen.
den stora kärleken
minidepp
Nej, inte Minihopp. Här kör vi Minidepp. Hoppas jag i alla fall. Idag har sinnet sagt stopp i galoppen! Jag har inte alls varit glad i att vara hemmafru med noll egen tid. Jag brukar se fram emot.... alltid något. Men idag har kroppen sagt: inget är kul, inget alls. Och då är det dags att tänka efter. Jag har varit sur som ättika och funderat. Slutresultat: Jag planerar och prioriterar och grubblar mig mentalt slut. Mental stress. Jag behöver letta go och egna stunder. Nu ska det bara kommuniceras och realiseras också.
no yoga this time
Snacka om känslig... Idag har jag verkligen sett fram emot att prova på gravidyoga. Jag blev så glad när jag hittade den kursen. Det är ju sista gången jag är gravid så det känns som nu eller aldrig. Ja inte bara känns, det är ju så. Kursen är dock på upphällningen. Bara två gånger kvar den här omgången. Men det fanns utrymme för mig att prova på till drop-in-pris! Jippi!
Och det var en helt underbar lokal och ledaren förberedde med att tända ljus och göra det väldigt stämningsfullt. Jag bytte till lite mjukare byxor och hämtade en matta, en kudde och en filt. Betalade sedan. Började bli lite fundersam. Så tidig var jag väl ändå inte? När klockan passerat fem minuter efter starttid och efter lite småprat kan vi konstatera att det inte kommer någon annan till kursen. Alla har fått sina barn redan! Eller mer troligt - tagit miste på vilken vecka som det är uppehåll.
Det naturliga och självklara är givetvis att ställa in. Det blir väldigt konstigt att hålla kurs för en liten nybörjare och jag missar ju mycket av energin som är syftet med en grupp. Ok, givetvis. Och sedan blir jag vrålledsen och kastar mig storbölande på golvet. Eller kanske inte. Besvikelsen smög sig sakta men väldigt övermannande på mig. Fick tillbaka mina pengar och sörjde mig hela vägen till bilen och hem och en god stund till. Men om två veckor försöker jag igen för jag tror att det passar mig superduper. Bara miljön. Mumma!
Och det var en helt underbar lokal och ledaren förberedde med att tända ljus och göra det väldigt stämningsfullt. Jag bytte till lite mjukare byxor och hämtade en matta, en kudde och en filt. Betalade sedan. Började bli lite fundersam. Så tidig var jag väl ändå inte? När klockan passerat fem minuter efter starttid och efter lite småprat kan vi konstatera att det inte kommer någon annan till kursen. Alla har fått sina barn redan! Eller mer troligt - tagit miste på vilken vecka som det är uppehåll.
Det naturliga och självklara är givetvis att ställa in. Det blir väldigt konstigt att hålla kurs för en liten nybörjare och jag missar ju mycket av energin som är syftet med en grupp. Ok, givetvis. Och sedan blir jag vrålledsen och kastar mig storbölande på golvet. Eller kanske inte. Besvikelsen smög sig sakta men väldigt övermannande på mig. Fick tillbaka mina pengar och sörjde mig hela vägen till bilen och hem och en god stund till. Men om två veckor försöker jag igen för jag tror att det passar mig superduper. Bara miljön. Mumma!
balanskonstnär
Har ni ömma punkter? Sådana som skrapar runt i självkänslan och leder hela kroppen in i ett självsågande? Jag har definitivt mina och idag gjorde sig den mest ömma påmind. Den där punkten är nära kompis med osäkerheten och osäkerheten vill helst av allt stryka ett streck över hela den här grottmänniskan.
En sån innerlig tur då att grottmänniskan inte låter sig fångas helt av osäkerheten. Att det finns en klok liten, liten, liten figur bakom vänstra örat som säger stopp. Sluta tänk! Ta lite att äta och dricka. Det är inte rätt tid att fundera nu. Bara ta hand om och balansera tillbaka till det goda. Till barnen, till orden, till vilan i jaget och körsångarglädje som topp.
Godnatt kära ni!
lagom om jag kan få be?
Min kropp svämmar över av känslor. Jag är inne i den lynnigaste livsfas jag upplevt på länge. Och jag som längtar så innerligt efter känslomässig stabilitet. Det är urjobbigt. Och alltid en lika svår process att komma fram till acceptans inom mig. För hur det känns. För hur det är. Min vilja att försköna finns där att brottas med. Det är nog det jag gör för tillfället. Brottas i en brottningsmatch som förmodligen inte borde vara just det. Jag tror det skulle vara bättre för alla om brottarna upplöstes i ett enormt och dånande vattenfall. Eller nåt sånt. Och om känslorna samlades i en strömmande fåra. Med lagom svisch...
stoppknapp
Min kropp skriker stopp. Den har gjort det i lite mer än en veckas tid. Jag försöker lyssna utan att helt slå av. Hur kan man inbilla sig att man på något sätt ändå är immun mot alla så kallade stressåkommor? Framförallt - hur kan jag inbilla mig det? Jag som föddes lynnig och otillräcklig. Fast det är klart. Jag har en mental förmåga som sträcker sig några tusen mil emellanåt. Och den hjälper ju upp. Men kroppen säger helt klart att nu är det hög, hög tid att varva ned och balansera tillvaron. Jag försöker lyssna. Men det är också jobbigt att börja lyssna. För då tror kroppen att den kan släppa fram alla möjliga känslostormar och att det finns tid att ta hand om dom. Vilket ju inte är så lätt med ett jobb och en vardag att sköta. Som sagt. Ibland vore en stor och illröd stoppknapp önskvärd. Då skulle jag stanna allt annat och ge mig massor av tid. Och slänga samvetet ut i oändligheten.
Glad Påsk, Sur Påsk eller bara Påsk
Mitt humör är lika växlande som aprilvädret. Och jag önskar det all världens väg. Jag vill ha tillbaka den här stabila och glada känslan jag gått med under lång, lång tid. Barnsligt förstås, känslor ska ju tas om hand och bearbetas, inte knuffas åt sidan. Men jag har blivit bortskämd med att ha det för mig ovanligt stabilt. När då frustrationer och irritationer och ledsamheter tar över bara VILL jag inte. Vill bara hoppa förbi och fånga det glada med en gång utan att behöva djupdyka. Suck! Jag vet att det inte funkar så för mig så det är väl bara att dyka ner. Och komma upp som en - ja vadå? Det visar sig. Glad påsk i alla fall till er alla även om den som min kryddas med diverse.
längtan
Jag längtar efter...
vår
att strosa runt på ett bibliotek
att läsa vad som faller mig in
att ta på mig en tunn jacka när jag ska gå ut
snälla ord
en lugn och energigivande helg
mjuka smekningar i ansiktet
en garderob där det hänger fina vårkläder
ett glas vitt vin
badkarsbad
tända ljus
tussilago i diket
...allt som fyller en själ som längtar till ny och skön energi
vår
att strosa runt på ett bibliotek
att läsa vad som faller mig in
att ta på mig en tunn jacka när jag ska gå ut
snälla ord
en lugn och energigivande helg
mjuka smekningar i ansiktet
en garderob där det hänger fina vårkläder
ett glas vitt vin
badkarsbad
tända ljus
tussilago i diket
...allt som fyller en själ som längtar till ny och skön energi
o-tillräcklig
Jag har funnit så fina bloggar. De blir som energibringande små skatter en afton som denna. Tänk att ord kan vara så saliggörande. Men så landar tyvärr tankarna där igen, i otillräckligheten. Jag vet att det inte leder någonstans att älta den men sinnet och själen skaver. Rädd att ha sagt saker som ska sätta sig i de små livens inre och skapa känslan av att vara oälskade. För att jag är trött på att tjata - arg röst, sa att jag inte vill sitta intill sonen vid sängen utan istället vid datorn. Hjärtat värker. Min energi är tömd och samvetet tömmer den än mer. Men snart ska jag ta min mentala styrka i drift och tänka på det trygga, fina och mysiga jag ger mina pojkar. Tänka på att även små barn förstår när man förklarar enkelt. Att det finns många dagar att visa sin kärlek på. Det där tända ljuset, teet och livet utan otillräcklighet väntar på mig.
ner och upp, upp och ner, grisen gal i granens topp...
Jag är vansinnigt trött på att känna mig som en halvgjuten krympling. Kanske det framgick nyss. Självklart är jag inte en sådan men mitt logiska tänkande hjälper inte ett dyft. Jag önskar att jag kunde skriva lyckligt lyckliga inlägg om höstmys och kärlek och underbar tillvaro men den här stunden inbjuder mig bara till helt annan negativ självupptagenhet. Drabbad av riktigt illgrön avund och då är det aldrig s-a-k-e-r jag trånar. Hösten trampar tydligt upp otillräcklighetsspåret i min hjärna och jag vet inte hur jag ska bekämpa det så nu skiter jag i det för ett litet tag.
B-R-Ö-Ö-Ö-L!!!
(min humor räddar mig litelitelitelitelite i alla fall! jaha nu var jag nästan glad igen en och en halv minut senare. oj vad det är spännande och förbannat jävla intressant att åka i den här känslomässiga berg-och dalbanan - är det inte meningen att det är jag som ska styra???)
B-R-Ö-Ö-Ö-L!!!
(min humor räddar mig litelitelitelitelite i alla fall! jaha nu var jag nästan glad igen en och en halv minut senare. oj vad det är spännande och förbannat jävla intressant att åka i den här känslomässiga berg-och dalbanan - är det inte meningen att det är jag som ska styra???)
hopp
Tacksamt ibland att vara en känsloväxlande typ. Nu finns rum för lite kärlek, glädje och hopp.
het gröt
En alltför stor del av dagen med känslor av olust, till synes utan anledning. Känslor som jag vill bara ska tillhöra det förflutna har vaknat och tyngt mig. Känner tyvärr att de fångar mig. Jag vill gå ur men tror att det är dags att konfrontera. Hur det nu ska gå till. Jag är fasligt rädd för att inte må så bra och för att fastna i det men rädslan är nog farligare än olusten. Ska tro på att jag kan möta och se klart med mina ganska kloka ögon. Och kanske inte bara hålla allt små- och stor-otrevligt för mig själv... Lite av katten runt het gröt. Kanske mönsterbrytare en dag?
försvinn!
Och så damp otillräckligheten ner igen.
Den verkar tro att den har ett bo i min kropp.
Kan man åtminstonte få be om en mindre dominant variant?
Den verkar tro att den har ett bo i min kropp.
Kan man åtminstonte få be om en mindre dominant variant?
usel
att säga nej
till att stryka sin son på ryggen
och må bra ändå?
en utopi
men med lite träning
kanske
det inte är en dödssynd.
eller så måste man för att inte vara
usel och förkastlig
till att stryka sin son på ryggen
och må bra ändå?
en utopi
men med lite träning
kanske
det inte är en dödssynd.
eller så måste man för att inte vara
usel och förkastlig
samvete säljes
Mitt samvete borde gömmas i en byrålåda.
Det tror att det måste skrika för att jag städat och tvättat och suttit en stund vid datorn.
När möjligheten finns att UMGÅS kvalitetstid med EN son under flera timmar.
Han har spelat Myror i brallan och sitter nu nöjt och lyssnar på Nils Karlsson Pyssling.
Säljes: samvete till högstbjudande - extra bra pris till dig som är diktator eller liknande.
Det tror att det måste skrika för att jag städat och tvättat och suttit en stund vid datorn.
När möjligheten finns att UMGÅS kvalitetstid med EN son under flera timmar.
Han har spelat Myror i brallan och sitter nu nöjt och lyssnar på Nils Karlsson Pyssling.
Säljes: samvete till högstbjudande - extra bra pris till dig som är diktator eller liknande.
grattis - minns du?
grattis
min älskade
till alla
trettiosju åren
- de klär dig!
vill också gratta dig till:
tre år
med drömhuset...
fem år
som äkta make
sex och fyra år
med världens finaste barn!
tretton och ett halvt års
kärlek
med mig
Vad gjorde vi egentligen mellan tretton o ett halvt och sex år? Minns du? Jag har ingen aning. Men det är roligt att försöka: studentfester o shots, du o din gitarr, jag o mina tarotkort, vuxensemester i lånad husbil, makrigialos strand på natten, fjällvandring med härligt tunga säckar, glass i största lass, bugg o (försök till) annan dans, flyttlass gånger tre eller fyra, nykärhet och fantastisk vänskap. Fokus på det goda!
När vi blir gungstolsgungande varelser vill jag att vi ska se tillbaka på våra liv med tacksamhet och glädje över att vi gjort det vi ville med våra liv. Och man kan verkligen fundera på om jag är inne i en medelålderskris... Eller om det är den vanliga filosofiska ådran som slår sig fram.
grattis i alla fall älskade du!
min älskade
till alla
trettiosju åren
- de klär dig!
vill också gratta dig till:
tre år
med drömhuset...
fem år
som äkta make
sex och fyra år
med världens finaste barn!
tretton och ett halvt års
kärlek
med mig
Vad gjorde vi egentligen mellan tretton o ett halvt och sex år? Minns du? Jag har ingen aning. Men det är roligt att försöka: studentfester o shots, du o din gitarr, jag o mina tarotkort, vuxensemester i lånad husbil, makrigialos strand på natten, fjällvandring med härligt tunga säckar, glass i största lass, bugg o (försök till) annan dans, flyttlass gånger tre eller fyra, nykärhet och fantastisk vänskap. Fokus på det goda!
När vi blir gungstolsgungande varelser vill jag att vi ska se tillbaka på våra liv med tacksamhet och glädje över att vi gjort det vi ville med våra liv. Och man kan verkligen fundera på om jag är inne i en medelålderskris... Eller om det är den vanliga filosofiska ådran som slår sig fram.
grattis i alla fall älskade du!
modig helg
Det krävs mod för att vara modig.
Jag är modig ofta.
Mest för att jag mycket ofta är rädd.
Idag blir det inte mer än så. Eller?
Kan bara nämna att helgen varit intensiv med besök från släkten, operabesök och födelsedagskalas. Operan på Läckö var en njutning för kropp och själ och var Pelles och mitt firande av femårig bröllopsdag. Känner mig lyckligt gift. Fick förresten en jättefin present av min man, en blixt till min digitala systemkamera!
Jag ser fram emot fotokursen i höst...
Jag är modig ofta.
Mest för att jag mycket ofta är rädd.
Idag blir det inte mer än så. Eller?
Kan bara nämna att helgen varit intensiv med besök från släkten, operabesök och födelsedagskalas. Operan på Läckö var en njutning för kropp och själ och var Pelles och mitt firande av femårig bröllopsdag. Känner mig lyckligt gift. Fick förresten en jättefin present av min man, en blixt till min digitala systemkamera!
Jag ser fram emot fotokursen i höst...
