kosing, pengar, slantar, kulor & sånt
Jag lyssnar på en ljudbok som handlar om pengar. Eller rättare sagt vårt förhållande till pengar. Utgångspunkten är att var och en har ett grundläggande förhållningssätt till pengar som präglas av en viss pengapersonlighet. Och så handlar det givetvis om hur vi kan förändra vår pengapersonlighet till att bli mer balanserad utifrån de brister eller problem som finns i just den pengapersonlighet som vi har. Förutsägbart på det sättet men ändå intressant. Pengar är ju konstigt nog väldigt känsligt att prata om i många sammanhang. Känsligt överhuvudtaget. Pengar är INTE bara pengar... Har en skiva kvar att lyssna på men jag har fått en del a-ha-upplevelser under lyssnandet. Jag är en "Spara". Inte den mest extrema men ändå tydligt nog. Känner även igen en "Ge bort" men är tveksam till om jag känner någon "Investera". Skivan för 39 eller 49 kronor är väl värd sina slantar så här långt =)
vill vill vill!
Det finns ett jobb som jag vill ha som känns lagom utmanande och oerhört lockande. Håll alla tummar i världen är ni snälla!
change?
när en dröm
om förändring
*
plugg igen
inspiration!
studera.nu
*
hej på platsbanken
intressanta annonser!
*
lånar böcker
ledarskap...
företagande...
S-k-a-p-a
*
lägger pussel, mussel och knussel
something new?
turligt som tusan
Administration är inte riktigt min grej. Jag vill Skapa - med stort S! Jag tänker som så, att vilken förbannad tur jag haft som kom med i processteamet just vid den tidpunkt som jag gjorde. Då alla processer skulle byggas om, då chansen till inflytande var som störst, då jag fick vara med och skriva och just Skapa (- med stort S!). Nu känns det mer som förvaltning och viss vidareutveckling av det som är gjort och det tar jag givetvis också på största allvar. Men. Det finns ett men. Den intensitet och skaparglädje som arbetet hittills inneburit är inte lika närvarande för mig. Jag är definitivt en skapare och skrivare. Utan det är jag inte mig själv till fullo. Tänk vilka underbart fantastiska arbetsuppgifter det ändå finns. Sånadär som inte känns som arbete ens en gång.
vem lurar vem?
Ilsk som ett bi. Inte just nu. Men ett antal gånger mellan 13 och 15 idag. Men det mest ohälsosamma ligger i att inte hitta utlopp för det. Så här sitter jag nu. Försöker finna orden som befriar och klargör.
Vad blir jag så upprörd över egentligen? Över jämförelsen "kundcenter som kundcenter", över att vi är i "samma bransch" som systembolaget, över målet världens bästa kundcenter - med världens mest jagade medarbetare?.
Men mest ligger min frustration i vår helt uppåt väggarna urflippade resultatuppföljning som mer och mer leder till att vi, i större eller mindre omfattning, gör vad vi kan för att fuska till våra tider. Så att de kommer närmare de där vackra siffrorna vi pryder våra enhetschefer med. Då är det förbenat jobbigt att vara idealist. Att egentligen anse att vi ska visa tiden det tar att utföra en arbetsuppgift med god kvalitet. Nu lurar vi våra chefer (fast så enfaldiga är de nog inte..), de kollegor som fortfarande kämpar för att visa sanningen men mest oss själva.
Vad blir jag så upprörd över egentligen? Över jämförelsen "kundcenter som kundcenter", över att vi är i "samma bransch" som systembolaget, över målet världens bästa kundcenter - med världens mest jagade medarbetare?.
Men mest ligger min frustration i vår helt uppåt väggarna urflippade resultatuppföljning som mer och mer leder till att vi, i större eller mindre omfattning, gör vad vi kan för att fuska till våra tider. Så att de kommer närmare de där vackra siffrorna vi pryder våra enhetschefer med. Då är det förbenat jobbigt att vara idealist. Att egentligen anse att vi ska visa tiden det tar att utföra en arbetsuppgift med god kvalitet. Nu lurar vi våra chefer (fast så enfaldiga är de nog inte..), de kollegor som fortfarande kämpar för att visa sanningen men mest oss själva.
Medarbetare sökes till Försäkringskassans Kundcenter
Välkommen till oss på Försäkringskassans Kundcenter. Här tror vi på varje medarbetare!
Jag menar - här tror vi på att varje medarbetare på sikt kan bli en lyckligt lydig och sekundjagande medarbetare. Du kanske inte tror att det är möjligt? Med de rätta medlen går det!
Vår utmärkta metod är att mäta och redovisa allt våra kära medarbetare gör. Vi tror på kontroll och på allt annat som får arbetsglädjen att frodas! Vi tar till exempel en bra idé - att jobba medan man har kunden kvar i luren. Vi bestämmer en maxtid på låt säga generösa 25 sekunder för det arbete medarbetaren får göra efter att man avslutat samtalet. Så förstår våra medarbetare vad som är rätt och riktigt. Och vad som skapar ett riktigt gott och lyckat arbete! Inte ska de behöva anstränga sina kloka hjärnor med att tänka själva, nej låt dem vila!
Olikheter tror vi på! Mellan 20 och 60 sekunders skillnad på folk kan vi absolut ta. Då kan vi tillsammans nå den vackra siffran vi valde för några år sedan. Och en siffra som är vacker vill man ju inte ändra på i första taget, eller hur!? Hör så skönt det låter - tvåhundrafyrtio sekunder! Jobbet är kanske lite annorlunda nu men det liknar ju ialla fall det vi gjorde för några år sedan. Inte ska vi hänga upp oss på småtjafs som handläggning och utbetalningar och dokumentation och sånt! Vi räknar med att varje medarbetare tar sitt ansvar för att tala snabbt, lätt och rätt och för att fiffla till tiderna så att de blir så där skönt snygga. Tillsammans kan vi bygga!
Glömde jag säga att vi också erbjuder annan kontroll, t.ex. kontroll över när våra medarbetare går på toaletten. Så kan de känna sig riktigt trygga! Samt kontroll över när de får en fråga från en kollega. Ibland hör vi att de skrattar tillsammans och då säger vi att vi hör arbetsglädjen klinga mellan väggarna! Självklart erbjuder vi också kontroll över exakt vilken tid de kan ta sin rast. Och skulle man missa rasten erbjuder vi dessutom den fantastiska möjligheten att ta den ändå - och att meddela chefen så att man kan få en annan rasttid redovisad i sitt schema. Då kan man få en sån där vacker, fin och snygg siffra i sina papper! Trots sitt slarv.
Allt detta och mer därtill för den ringa kostnaden av en kreativ själ. Den är värd mycket för oss - mer än 20.000 kr i månaden före skatt. Välkommen!
om arbete en fredagsafton i maj månad
Jag inser att jag är i en rätt stresskänslig fas. Jag avverkade inte många timmar i telefonen idag men kände mig ändå väldigt uppe i varv efter arbetspasset. Jag upplever en del av arbetet som ett ständigt jagande just nu. Därför har jag och Platsbanken bekantat oss lite mer den sista tiden...
Jag önskar att arbetet ska ge mig känslan av att jobba med mig själv istället för mot mig själv. Vissa av mina arbetsuppgifter ger mig den där postiva känslan nästan tusenfallt men jag kan i längden inte bortse från den delen av arbetet som ger det motsatta. Jag erkänner villigt att jag lärt mig enormt mycket även av att arbeta med något där jag, i arbetsgivarens ögon, aldrig presterat i toppklass. Dels att förhålla mig till det faktumet att inte vara bland de bästa, vilket för mig varit ovant. Dels själva utvecklingen i arbetet, samtalsmetodik, vara drivande, kommunicera tydligare. Men det är ju inte där min potential ligger. Jag är ju analytiker, teoretiskt och filosofiskt lagd, lätt för psykologi och helheter av alla de slag, logisk och hyfsat pedagogisk. Dessutom älskar jag att skriva och även strukturera texter. Konstig? Kanske. Men jag drömmer om att verkligen få syssla med sådant som ger den där underbara känslan av att vara så roligt att det knappt känns som ett arbete. Jag har upplevt det. Och vill ha mer av det.
Jag önskar att arbetet ska ge mig känslan av att jobba med mig själv istället för mot mig själv. Vissa av mina arbetsuppgifter ger mig den där postiva känslan nästan tusenfallt men jag kan i längden inte bortse från den delen av arbetet som ger det motsatta. Jag erkänner villigt att jag lärt mig enormt mycket även av att arbeta med något där jag, i arbetsgivarens ögon, aldrig presterat i toppklass. Dels att förhålla mig till det faktumet att inte vara bland de bästa, vilket för mig varit ovant. Dels själva utvecklingen i arbetet, samtalsmetodik, vara drivande, kommunicera tydligare. Men det är ju inte där min potential ligger. Jag är ju analytiker, teoretiskt och filosofiskt lagd, lätt för psykologi och helheter av alla de slag, logisk och hyfsat pedagogisk. Dessutom älskar jag att skriva och även strukturera texter. Konstig? Kanske. Men jag drömmer om att verkligen få syssla med sådant som ger den där underbara känslan av att vara så roligt att det knappt känns som ett arbete. Jag har upplevt det. Och vill ha mer av det.
några centimeter längre!
Hemkommen efter två dagar i huvudstaden. Jag är en ganska glad människa faktiskt, till och med rätt nöjd och stolt! Framför allt över mitt, med mina mått mätt, stora mod. Jag är nu en i grunden ganska rädd typ så det är inte så svårt för mig att vara modig... Men jag är så förbaskat glad över att få chansen att utvecklas som jag fått genom mitt uppdrag. Det är underbart att känna sig uppskattad och trodd på. Bara det gör att man växer flera centimeter. Snart passerar jag kanske 1,60! Det jag skriver nu innebär inte att jag utfört något sagolikt eller så men det känns som början på något som jag gärna vill fortsätta att utveckla, att bli bättre på att hålla informationer eller få chans att arbeta med utbildningar. Och drömmen är att få fortsätta att arbeta med verksamhetsutveckling. Bara det! Att äntligen veta vad man vill så här vid snart trettisju års ålder...
en liten åsikt nu igen
Är det inte lite underligt att inte ge ett personligt "tack för visat intresse" ens via mail? Om jag var arbetsgivare skulle jag se arbetstagarnas visade intresse för ett uppdrag eller en tjänst som en högvinst och uppmuntra varje form av engagemang. Även om jag inte trodde på att just den personen passade för rollen just då. Vem vet vad framtiden och medarbetaren har att erbjuda? Ett så enkelt sätt att skapa en positiv relation och känsla. Istället för att skapa en känsla av att vara till besvär och viss pinsamhet...
jatack
Jag har tackat ja nu igen. Jag brukar göra det. Och sedan står jag med skägget i brevlådan. Vet inte riktigt vad det talesättet betyder men det känns rätt. Det är en god egenskap att vilja och att ge sig in i och jag tror att det blir fint och jag ska ta hand om mig med en massa positiva tankar och mental styrka. Och lagom förväntningar och realistiska förberedelser. Man kan tro att jag fått världens viktigaste uppdrag. Och så är det:). Jag och en kollega ska presentera och läsa processbeskrivningen på överlämningen, en stor händelse på arbetet... Många lyssnande och en för mig ny roll.
analys och snus
Nu är jag på där fantastiskt modern igen:) Bloggar på mobilen medan jag förflyttar mig mellan metropolerna - senast blev det närmare 50 upplagor av samma inlägg... Jag går helt upp i mitt arbete när jag får analysera. Tappar så gott som allt annat. Även barnen. Och det kanske är lite konstigt som kvinna? Självklart skulle det inte vara så om det fanns nåt att oroa sig för... Men jag blir ändå förvånad över hur totalt jag fokuserar när hjärnan blir utmanad och road. Som idag! Men nu längtar jag efter att kramas lite med maken. Och efter att snusa lite på mina sovande barn.
arbetsglädje
Jag har jobbat lite hemma ikväll och det är nästan skamligt kul! Tänk att ha förmånen att - åtminstone delvis - arbeta med något som känns som rena nöjet, som nyttjar förmågor som finns naturligt i den där hjärnan som sitter framför datorn just nu. Till skillnad från den andra delen av mitt arbete som kräver väldigt mycket av mig även om jag - emellanåt - stortrivs med det med! Det är väl nånstans där vägen till framgång och lycka finns. I att använda de naturliga förmågorna som man har och som kanske just därför är svåra att ens se som tillgångar - när man betraktar dem med de egna kritiska ögonen. Jippii för att få analysera, strukturera, skriva och skapa i kombination!
lite mindre minst
Hjälp vi har förhandlat oss! Under slutet av förra året och i inledningen av detta året trodde vi plötsligt att vi var höginkomsttagare. Någon i den här familjen trodde visst att vi skulle klara oss utan en budget och ha råd och handla en massa kläder på mellandagsrean och köpa sig slalomskidor och tillhörande pjäxor. Jag alltså - och visst, det kan nog gå men nu blir det tight resten av månaden...
Mitt i bloggandet kom min käre make och satte sig bredvid mig. Vi har nu haft ett långt samtal om just ekonomin och framtidsplaner. Det känns väldigt bra och ny motivation har infunnit sig. Vi är vanligtvis väldigt ekonomiska och det går absolut ingen nöd på oss nu heller men det är inte kul att ta av det som faktiskt är sparande. Hitta nåt mer att sälja kanske?
Mitt i bloggandet kom min käre make och satte sig bredvid mig. Vi har nu haft ett långt samtal om just ekonomin och framtidsplaner. Det känns väldigt bra och ny motivation har infunnit sig. Vi är vanligtvis väldigt ekonomiska och det går absolut ingen nöd på oss nu heller men det är inte kul att ta av det som faktiskt är sparande. Hitta nåt mer att sälja kanske?
budget-blott
Jag planerar oktober månads budget. I vår familj kräver ekonomin planering eftersom lönerna inte är det som gör oss rika (vi är dock rika på plommon, underbara barn och kattsand lite här och var...). Men om jag får säga det själv (nu säger jag det!) så är vi fantastiska på att spara och hushålla. Lyxfällan kommer inte att behöva besöka vårt hem. Så för den som är intresserad så ser budgeten ut som följer:
Status nu:
IN
levakonto 7.475
lönekonto 6.217
räkningskonto 14.000 + ca 6.000
UT
räkningar 13.148
UT
storhandlingar 4.500
gå-bort-present 150
30-årspresent 300
kläder 500
klippning 450
träningskort 1000
bilbesiktning+oljebyte 1000
sthlm-resor-mat 900
bowlingkväll 390
scouter 250
fotboll 150
gympa 200
höstpynt 200
fokusprenumeration 575
något annat kul 600
mysbyxor 250
busskort 100
fiskeresa 350
= 11.815
ger knappt 2.000 över till andra laster
Vintershoppingen är redan avklarad idag och barnen är lyckliga barn i tjocka kläder. Pelle fyndade dessutom skridskor och hockeyhjälm med visir för totalt 95 kronor (samma hjälm på rea för 600 kronor i sportaffären!)
Jag skulle nog tycka att det var en rätt ointressant läsning på någon annans blogg så ursäkta detta lätt fåniga inlägg. Men jag tycker att ekonomi är intressant och psykologin bakom ännu mer intressant. Därför ser jag gärna på den lyxiga fällan när det blir tillfälle. Filosofen säger faktiskt att ekonomi är inte bara ekonomi - allt har ett djup. Utom möjligtvis de medverkande i programmet (i alla fall vissa program).
Nu ska jag gå och dricka ett glas öl eller vin som också fick plats i budgeten men som inte finns med här eftersom det redan är betalt. För er som undrar om detta är alla våra slantar så kan jag lugna med att det finns ett fint litet sparkonto, lite fonder, spar till barnen och pensionen samt några vackra huslån och studielån på den andra sidan.
Och budgeten ÄR detaljerad men kommer vid uppföljningen (som jag inte gör) inte att se ut som ovan men har skapat en känsla för hur vidlyftiga vi kan vara den här månaden.
Vi dejtade förresten Lars Kristerz igår och jag har träningsvärk i rätt intressanta delar av kroppen idag.
Trevlig lördagkväll!
Status nu:
IN
levakonto 7.475
lönekonto 6.217
räkningskonto 14.000 + ca 6.000
UT
räkningar 13.148
UT
storhandlingar 4.500
gå-bort-present 150
30-årspresent 300
kläder 500
klippning 450
träningskort 1000
bilbesiktning+oljebyte 1000
sthlm-resor-mat 900
bowlingkväll 390
scouter 250
fotboll 150
gympa 200
höstpynt 200
fokusprenumeration 575
något annat kul 600
mysbyxor 250
busskort 100
fiskeresa 350
= 11.815
ger knappt 2.000 över till andra laster
Vintershoppingen är redan avklarad idag och barnen är lyckliga barn i tjocka kläder. Pelle fyndade dessutom skridskor och hockeyhjälm med visir för totalt 95 kronor (samma hjälm på rea för 600 kronor i sportaffären!)
Jag skulle nog tycka att det var en rätt ointressant läsning på någon annans blogg så ursäkta detta lätt fåniga inlägg. Men jag tycker att ekonomi är intressant och psykologin bakom ännu mer intressant. Därför ser jag gärna på den lyxiga fällan när det blir tillfälle. Filosofen säger faktiskt att ekonomi är inte bara ekonomi - allt har ett djup. Utom möjligtvis de medverkande i programmet (i alla fall vissa program).
Nu ska jag gå och dricka ett glas öl eller vin som också fick plats i budgeten men som inte finns med här eftersom det redan är betalt. För er som undrar om detta är alla våra slantar så kan jag lugna med att det finns ett fint litet sparkonto, lite fonder, spar till barnen och pensionen samt några vackra huslån och studielån på den andra sidan.
Och budgeten ÄR detaljerad men kommer vid uppföljningen (som jag inte gör) inte att se ut som ovan men har skapat en känsla för hur vidlyftiga vi kan vara den här månaden.
Vi dejtade förresten Lars Kristerz igår och jag har träningsvärk i rätt intressanta delar av kroppen idag.
Trevlig lördagkväll!
stolt
Jag sprudlar över mitt nya förhållningssätt och över mitt stora mod. Med mina mått mätt.
Jag har deltagit i överlämning nummer två och hittade lugnet (hyfsat i alla fall) i tanken: "Vad roligt med dialog och vad spännande det ska bli att höra vad de här hundra personerna har för synpunkter och tankar om processen." Då kände jag igen mig själv som den prestigelösa jag brukar vara och vill vara. Sedan har jag ingen aning om hur jag uppfattades men jag tyckte att det var så intressant och roligt att lyssna på församlingen (inte ett dugg kyrklig sådan).
Återigen kan man tro att det på något sätt var jag som stod i fokus. Så var det inte alls - en process var det - och det var inte jag som gick igenom den. Men ett och annat tillägg och ett och annat svar och ett väldigt intresserat lyssnande bidrog jag med. Önskar bara att vi kunde placera la Stockholmo lite närmare på kartan.
Mobello börjar sina studier i Uppsala i morgon och den här tanken och kramen är till dig =)
Jag har deltagit i överlämning nummer två och hittade lugnet (hyfsat i alla fall) i tanken: "Vad roligt med dialog och vad spännande det ska bli att höra vad de här hundra personerna har för synpunkter och tankar om processen." Då kände jag igen mig själv som den prestigelösa jag brukar vara och vill vara. Sedan har jag ingen aning om hur jag uppfattades men jag tyckte att det var så intressant och roligt att lyssna på församlingen (inte ett dugg kyrklig sådan).
Återigen kan man tro att det på något sätt var jag som stod i fokus. Så var det inte alls - en process var det - och det var inte jag som gick igenom den. Men ett och annat tillägg och ett och annat svar och ett väldigt intresserat lyssnande bidrog jag med. Önskar bara att vi kunde placera la Stockholmo lite närmare på kartan.
Mobello börjar sina studier i Uppsala i morgon och den här tanken och kramen är till dig =)
nerver av stål
Idag har jag varit i Stockholm och överlämnat en väldigt trevlig process. Jag har varit med och skrivit den och känslomässigt stod jag för hela överlämningen. På ytan var min roll mest att sitta bredvid och se trevlig ut och också att sitta en stund på scenen och svara på några frågor. Men egentligen var det jag som låg bakom allt förstår ni. Åtminstone av min nervositet att döma. Ser man till den hade jag definitivt den enda huvudrollen.
Jag kan konstatera efter trettiosex års levande att jag aldrig kommer att kunna få nerver av stål men kanske skulla man kunna tänka sig lite gummiaktigt material istället för tunnaste papperssorten? Jag ska göra detta två gånger under nästa vecka också och risken är stor att jag är en trasa som går att vrida ur mot slutet av veckan. Men med bra avkoppling däremellan löser sig allt! Jag läste en bra avkopplingsmodell i tidningen Kupé. Den kallades 3-3-3 och innebär att man först formulerar för sig själv tre saker man ser i sin omgivning, därefter 3 saker som man hör, därefter 3 saker som man upplever i kroppen. Sedan fortsätter man med 2 av varje sak och slutligen 1 sak av varje. Då är man här och nu. För mig fungerade det väldig väl. Jag somnade.
Imorgon är det Alfreds första förskoleklassdag. Det har jag väl inte nämnt förut? Jag kommer att vara en stolt och glad mamma imorgon. Och förresten så går planeringen av barnkalaset framåt. Hittills fyra barn så jag tror inte ens vi behöver handla - smidigt!
Jag kanske ska tillägga att jag faktiskt tycker att det är superduperkul med överlämning. Nervositet och roligt går på nåt konstigt sätt väldigt väl ihop!
Jag kan konstatera efter trettiosex års levande att jag aldrig kommer att kunna få nerver av stål men kanske skulla man kunna tänka sig lite gummiaktigt material istället för tunnaste papperssorten? Jag ska göra detta två gånger under nästa vecka också och risken är stor att jag är en trasa som går att vrida ur mot slutet av veckan. Men med bra avkoppling däremellan löser sig allt! Jag läste en bra avkopplingsmodell i tidningen Kupé. Den kallades 3-3-3 och innebär att man först formulerar för sig själv tre saker man ser i sin omgivning, därefter 3 saker som man hör, därefter 3 saker som man upplever i kroppen. Sedan fortsätter man med 2 av varje sak och slutligen 1 sak av varje. Då är man här och nu. För mig fungerade det väldig väl. Jag somnade.
Imorgon är det Alfreds första förskoleklassdag. Det har jag väl inte nämnt förut? Jag kommer att vara en stolt och glad mamma imorgon. Och förresten så går planeringen av barnkalaset framåt. Hittills fyra barn så jag tror inte ens vi behöver handla - smidigt!
Jag kanske ska tillägga att jag faktiskt tycker att det är superduperkul med överlämning. Nervositet och roligt går på nåt konstigt sätt väldigt väl ihop!
Skratt
Idag skrattade jag så att tårarna kom! Det är bra med underhållande kollegor.
I alla fall när man har lite tid att prata med dem så där nån gång emellanåt.
Med S målande beskrivning såg jag detta tydligt framför mig:
S hämtar varje dag sin speciella gaffel i lägenheten. Den behöver han för att kunna öppna sin postbox som finns i trappuppgången. Sedan i februari har han gjort detta eftersom hyresvärden är strängt upptagen med andra krånglande postboxar? Dessvärre finns andra hyresgäster i huset som inte känner till detta med gaffeln... Därför får S ha den i fickan och titta sig noga om åt alla håll innan han bryter sig in i sin egen postbox. För annars kanske han blir tagen för en som bryter sig in i (andras) postboxar. Han försöker att tömma den varannan dag, varje dag blir lite jobbigt. Snart ska han ringa till hyresvärden igen.
Jag måste vara väldigt lättroad. Tjohoppsansa!
Är det etiskt riktigt att skriva någon annans historia i sin blogg? Någon som inte ens vet om det? Kanske inte men jag tror faktiskt inte att han misstycker... Då är det nog ok.
I alla fall när man har lite tid att prata med dem så där nån gång emellanåt.
Med S målande beskrivning såg jag detta tydligt framför mig:
S hämtar varje dag sin speciella gaffel i lägenheten. Den behöver han för att kunna öppna sin postbox som finns i trappuppgången. Sedan i februari har han gjort detta eftersom hyresvärden är strängt upptagen med andra krånglande postboxar? Dessvärre finns andra hyresgäster i huset som inte känner till detta med gaffeln... Därför får S ha den i fickan och titta sig noga om åt alla håll innan han bryter sig in i sin egen postbox. För annars kanske han blir tagen för en som bryter sig in i (andras) postboxar. Han försöker att tömma den varannan dag, varje dag blir lite jobbigt. Snart ska han ringa till hyresvärden igen.
Jag måste vara väldigt lättroad. Tjohoppsansa!
Är det etiskt riktigt att skriva någon annans historia i sin blogg? Någon som inte ens vet om det? Kanske inte men jag tror faktiskt inte att han misstycker... Då är det nog ok.
