tandfén?
Ikväll har vi firat denna stora händelse med varma smörgåsar och kräftor. Snabbtinade på tre och en halv timme i (nästan) kallt vatten. På paketet stod det kallt vatten och fyra timmar så den texten behöver justeras lite. Uppskattat av den tandlösa men mindre uppskattat av brodern med all mjölktänder i behåll! Men en kräfta kan undersökas på många olika sätt bara man kommer förbi känslan av att den är levande. Bajssträngen är särskilt intressant.
Nu väntar vi alla med spänning på tandfén som vi hoppas och tror ska komma. Fast vi förstår inte hur hon ska komma in eller var hon bor. Kanske ska man sätta upp en skylt vid vägen eller nåt? (Tandfén! Här bor barn med välskött tappad tand och fattiga föräldrar! Dörren upplåst! Toalett, extrasäng och mat finnes.)


idyll och löständer
Idag har jag och barnen sett på filmer från då barnen var bebisar. En liten bråkdel av det material som finns... Och det var ljuvligt och konstigt på samma gång. Hur fort man glömmer och vilka underbara stunder!
Vi verkade leva i rena rama familjeidyllen hela tiden. Det som finns på film måste väl vara sanning? Testade för säkerhets skull att filma lite idag också. Barnen bakade kakor till mina instruktioner och det blev lite idylliskt mjöl och lika idylliskt socker både här och var. Ja, vi måste helt enkelt vara lyckliga!
Faktiskt ska jag i ärlighetens namn säga att familjelivet på många sätt är underbart i dagsläget. Ledordet verkar vara kommunikation för den som händelsevis inte redan vet. Barnen har inte sina lättaste utvecklingsfaser dock just nu och en av Alfreds kommentarer var att han skulle vilja vara Alfred på filmen igen - med lite blanka ögon. På kvällen tyckte han dock att det hade varit en bra dag och han förklarade att det verkade så mysigt att vara liten just när han såg på filmen. Det är inte enkelt att växa och utvecklas och ta emot krav.
Alfreds tand är jättelös och kanske tappar han den imorgon!
Bebisaxel och nästan bebisalfred. Snart fyra år sedan. Den ena hade inte ens några tänder!
Pippi, Jesus och vi
mandelblom
tyngd
svärta
hallon
mild
sinnlig
exklusiv
vinglig
långstrump
höst
Om man skrikit år sina barn får man väl inga pluspoäng antar jag. Men om man sagt förlåt och reparerat med Pippi, gos och tålamod kanske man ändå kan få komma till himlen? När det blir så dags. Introducerade Jesus på korset för barnen idag. Husaby kyrka, en kortis för att få lite luft och en glass. Även en sjukling behöver se annat än väggar, i alla fall andra väggar. Åter till Jesus. Han dog på korset förklarade jag och så sa jag att det finns många som tror att han blev levande igen. Och då är man kristen och vi känner minst en som tror så. Sa till Axel att han får bestämma sig när han blir stor för vad han vill tro. Han svarade direkt att han ville tro på det. Så nu är det klart. Bra om en i familjen kan ha en fast övertygelse.
frust-ra-tion
Datorn är en förbannad magnet.
AAAAAAAAAHHHHHRRRRRGGGGG!!!!!!!!!
Varför så svårt att njuta av tid utan hållpunkter?
kärlek med nyponsoppa
Samtalet gick vidare lite senare vid matbordet då jag frågade Axel och Alfred om de varit kära. Nej blev svaret först men Alfred ändrade sig och nämnde en tjejkompis namn. Lillebror frågade givetvis om storebror inte varit kär i en annan kompis - Melvin. Nej svarade Alfred seriöst. Och så funderar han över hur det egentligen är - "är det inte mest en kille och en tjej som blir kära?" Och jag tar chansen att försöka inpränta vidsynthet och tolerans i dem. "Det vanligaste är att en kille och en tjej blir kära men det kan lika gärna vara en kille som blir kär i en kille och en tjej som blir kär i en tjej."
Så tillbaka till mammas och pappas "kära" i samtalet. Alfred undrar om vi gav varandra blommor och så. Jag berättar att pappa gav mig av allt vi passerade förbi när vi promenader, t.ex. nypon, vackra stenar och sånt.
-Nypon? undrar Alfred.
-Jag menade nyponblommor förstås, säger jag. Maken minns inte detta.
Alfred funderar:
-Vad synd, annars kunde vi gjort nyponsoppa!
under ytan

under glittrande mjuka vågor döljer sig en ocean av kärlek
redo
förflutnas monster
dåtida helgon
i spirande dagsljus
som inte förmörkar
allt det vackra
som andas
i mig
grismamma
-Jag är en grismamma (läs mammagris..) och du kan vara min grisbebis.
Så gärna Axel! Jag kan för alltid vara din grisbebis.
Kom att tänka på ett samtal för kanske en vecka sedan. Jag talade om för Axel att han är världens finaste kille. Han ser mest fundersam ut:
- Men Alfred då?
Jag svarar att han också är världens finaste, att jag har två finaste killar.
- Men pappa då?
Jag får då givetvis medge att jag har tre finaste killar.
- Men dom på ditt jobb då?
Jag skrattade lite då och förklarade att bara de tre var finast för mig men idag så stockar sig skrattet lite. Tänk att han på fullaste allvar frågade om de på mitt jobb är världens finaste för mig? Det gör lite ont i hjärtat. Lite för mycket tid på jobbet?
elefantöron


Mina lugna och fina elefantbarn...?
själavård
ömt och bestämt
den ska räcka länge
kelar med den
helar den
genom
gräsklippning
slummer på soffan
hallon i filmjölken
sakta faller den till ro
mjuknar
stark av ådrat nät
levande tystnad
tyngd
Jag önskar mig helger som är stadigvarande.
Vår katt gillar att sitta och titta på den blinkande markören på skärmen och då och då göra ett utfall.
Barnen sover med banan och mjölk i kroppen.
Regnet
faller
faller
faller.
Ett positivt och intelligent inlägg från en hjärna på trekvartsfart och en kropp med tyngd.
rimlighetens konst
Ideal. Kvinnliga former på solbränd planka. Sylta och safta prydligt och snyggt. Modra jord med tonvis av tålamod. Karriära med guldpengapåse. Träna poetistkropp med makalös kärlek. Vackra världen till oändliga mål.
Och här sitter blek bristig mor med usla procent, kärlek som gömts i adrenalin.
Svart Maja tangerar mig. Djur är bra mycket klokare - sova, äta, leka, skita, sova, kela, busa, äta, kissa, sova, bråka. Sunt.

förlorad
är förlorad
för all tid
obegripligt
tårfylld och närvarande
fast min älskade mamma finns
tack för livet
närvaro
hopp
tillit
kärlek som fyller
blott bara vara
Jag har börjat cykla till och från jobbet! "Börjat att" innebär i det här fallet att det är andra dagen... Det är en fantastiskt bedrift av denna trettisexåring och endast ett år sedan senast. En hel mil åt vardera hållet är det.
Idag försökte jag också att njuta lite på hemvägen. Tog då en paus efter halva sträckan. Smaskade kulglass, en ljuvlig daimglasskula och en smulig strawberry-med-cheesecakekula, satt med tårna i sanden och läste min bok en stund medan solen värmde mig och de svarta miniskalbaggarna landande på min hud. Jag har lovat mig själv att ta fler sådana bara-vara-stunder. (Minus svarta miniskalbaggar som landar på mig. Men i brist på annat kan jag tänka mig med lite olika slags flygande kryp: nyckelpigor, myggor, en och annan knott. Drar gränsen vid flygspindlar dock.)
bebisar igen
-Om det är hundratusen bebisar och två stora barn.
Finurlig min:
- Vilken tror ni vinner?
(Okänt vilken tävling. Vi resonerar snabbt fram att alla typer av bajs, kiss och sovtävlingar vinner bebisarna solklart. Springtävlingar förlorar de. Men storebror är smart - om de är i en racerbil som pappan kör - då...)
bekräftelse och bebis
bekräftelse-skov
bekräftelse-bov
någon som kan erbjuda en annan mentalitet?
Vi har en tredje liten bebis i familjen nu, Maja! Hon är kolsvart, luden, attackerar tår och smaskar på coops Catz -mat. Det är helt ärligt så att vårt tjejnamnalternativ till våra söner var just Maja (bland några andra). Så nu är det definitivt så att vi är klara på bebisfronten i familjen. Om det inte slarvas för mycket...
evigheters evighet
för det tunga
och för att min kropp tydligt talar om att
jag BEHÖVER det
en halv dag
eller hel dag
den här dagen

Om det fortfarande finns någon trogen liten läsare här så förklaras mitt långa uppehåll av en ganska underbar semestervecka utan dator, tv, rinnande vatten och krav (men MED sjö, solvärme, utedass och ro!). Därefter ett trasigt nätverkskort som åskvädret bjöd oss på som välkommen-hem-present.
Nu är jag "back in business" (a la Blixten-filmen!)